okt 082012
 

S och jag är ute och går. Vi pratar om bilar. Därför blir jag något förvånad när han helt plötsligt droppar förslaget:

-Mamma jag tycker att vi borde ha en speciell sång i vår familj. En som vi sjunger när vi möter folk. Och så brister han ut, på hemsnickrad melodi, de uppenbarligen redan färdiguttänkta raderna:

Vi är Frycklunds vi är Frycklunds
vi kommer från Hjälsta och är så snälla.
Vi gillar katter vi gillar hundar
Vi gillar också de flesta människor
Och vi sjunger och dansar var vi går! Hurra!

-Man kan sjunga den flera gånger i rad förklarar han när han har hämtat andan. Och så kan vi göra en rolig dans med benen upp så här i luften. Det vore festligt eller hur?

-Ehm. Ja. Det vore – ähum – som du säger – ja – festligt.

En sång och en dansman 

Jag vet verkligen inte om jag gjorde fel som visade honom det där klippet med Galenskaparna och After Shave.