Apr 122013
 

A: Mamma du vet mina superkrafter?

jag: Ja.

A: De kommer aldrig att ta slut. Har man en superkraft blir den bara bättre och bättre.

jag: Vad bra.

A: SÅ jag kan bli en superhjälte. Ja det skall jag bli. Med en speciell superkraft. Få se. Vad skall jag välja? När jag blir stor kommer jag att bli bäst på… (tänker)

jag: Bäst på?

A: (tänker och tänker)

jag: Vad tänkte du bli bäst på?

A: Äsch. Jag kan inte välja. (med stjärnglans i ögonen) Jag blir väl helt enkelt bara bäst.

jag: Bäst på allt helt enkelt då?

A: Jaa. Det blir väl enklast.

jag: Vänta lite nu här. Du tänker bli bäst på allt – bäst av alla i världen på precis alla sätt – helt enkelt för att det är för jobbigt att bestämma dig för vad du helst vill bli bäst på?

A: Ja. Asajobbigt ju.

jag: Det låter lite som att du inte kommer att bli bäst i världen på att bestämma dig för saker.

A: Joho.

jag: Hurdå?

A: Om jag bestämmer mig för ALLT så är jag ju snabbast också.

jag: ?

A: Alltså så här: Du frågar mig: Vill du ha glass eller tårta? Och jag bara ”bådadera förstås”. Så då har jag både varit jättesnabb och bestämt mig för det bästa alternativet.

jag: Men om jag frågar om du vill städa eller klippa naglarna då?

A: Då bestämmer jag ingenting. Då måste man ha lååååååång betänketid. Så att hela dagen går och det blir natt.

jag: Listigt.

A: Tack.

jag: Men då är du ju inte snabbast på att bestämma dig längre?

A: Joho. Snabbast på att bestämma att jag skall ha lååååååååång betänketid.

jag: Aha. Du tänker så.

A: Japp. Och jag tänker också snabbast.

jag: Men fortfarande tycker jag att det är lite konstigt prioriterat att du tänker bli bäst på allt för att slippa välja.

A: Det är ju också ett tecken på att jag är snällast av alla.

jag: OK.

A: Ja för att de andra grejerna som jag inte väljer blir ju ledsna om jag inte väljer dem. Så jag väljer allt så blir alla glada.

jag: Hm.

A: Vet du – du verkar orolig för det här. Men det kommer att bli bra förstår du. För när jag är bäst så kommer jag att göra allt för dig så att ditt liv blir toppen. För du är ju ändå min mamma.

jag: Naaaah!

A: Så du ser: SNÄLLAST också! Så snäll att jag säger att DU är snäll.

jag: Mm.

A: Och smartast och snabbast och klokast och starkast och intelligentast och tuffast och allt.

jag: Jag förstår.

A: Men inte lika bra som jag!

2013-04-03 10.48.40

 

Simply the best. 

 

Feb 252013
 

A ligger i en fåtölj och ser blek ut. M sitter vid sin dator. Själv sorterar jag strumpor vid köksbordet. Det hör visserligen inte till historien men det är ändå något med strumpsortering. Så fort man nämner det smyger sig en mysig och liksom ljuv atmosfär in i berättelsen.

A: Jag är så trött pappa! SÅÅÅÅ trött! Jag orkar inte göra n å g o n t i n g!

M: Ojdå.

A: Jag orkar inte ens leka med Lego. Jag orkar inte ens rita! Jag orkar inte ens ÄTA!

M: Ojdå.

A: Det enda jag kanske kanske kanske skulle orka lite lite grann är att spela på surfplattan.

M: Det låter verkligen som att du är däckad.

A: …eller kanske lite på wii.

M: Så du orkar inte städa då?

A: Jag är så svag liksom.

M: Vad tråkigt för det är ju nu det är städdags.

A: Men jag är så trött!

M: Men man missar så mycket om man inte kan vara med på städningen. Man missar att få se hur det blir rent och fint och man missar att få planera var man skall ha sina grejer. Man missar till och med dammsugningen! Den älskade du när du var liten.

A: Alltså. Pappa. Jag vet. Jag gillar verkligen VERKLIGEN att städa. Men nu är det det här med att jag är sjuk.

M: Stackars liten! Vad synd att du går miste om veckans roligaste stund.

A: Ja.

M: Finns det inget jag kan göra för dig?

A: … tja. Det var ju det där med surfpl–

M: Jag kanske kan städa åt dig?

A: GÖR du det? ÄR du så snäll?

M: Ja.

A: Vad fi-

M: Fast det är ju bara en sak.

A: Vad?

M: Alltså jag städar gärna åt dig för jag älskar ju att städa. Det vet ju du.

A: (med en röst som vibrerar av drömkänsla. Kan det här verkligen hända? Hans pappa är ju förvisso städgalen. Men är det sant? Står han på gränsen till att både slippa städa och få spela extra på surfplattan? Finns det dagar som är så bra?) Vad är det då pappa? Vad är det för sak?

M: Alltså ibland när jag städar så blir jag nästan lite städgalen. Jag får liksom mani säger mamma.

A: O… K…

M: Och då städar jag så totalt supermycket etralänge.

A: Det går bra.

M: Och då gör jag så infernaliskt rent så du kan spegla dig i golvet.

A: Mm.

M: Och då tar jag fram alla extratillbehör till dammsugaren.

A: OK.

M: Och flera extra skurutrustningar och sånt.

A: OK.

M: Och så putsar jag och polerar och skrubbar och tvättar och rengör och dammar och putsar och polerar…

A: Ja.

M: Och då när jag är igång som mest kanske jag tycker att det är så roligt att jag börjar städa åt H och S också.

A: Det var ju snällt.

M: Och då kommer de att komma springande och vilja spela surfplatta.

A: Hm.

M: Och då eftersom du är så svag och utarmad så kommer de att ta ifrån dig surfplattan.

A: Va? Nejdå jag kan nog –

M: Och du ligger där – blek – sjuk – vacklande. På det yttersta av dina krafter. Du sträcker dig efter surfplattan. Du kan inte ta den. Du famlar. Du försöker. Men du orkar inte. Men! Så kommer den! Extrakraften! Superkraften! Plötsligt – när du tänker på hur roligt det är med spel – så får dina muskler nya superkrafter. Du känner hur energin väller tillbaka in i kroppen. Du grabbar tag i surfplattan. Du har den! Du har segrat! Och då kommer jag.

A: Eh.

M: Och du vet ju hur det är med mig. Jag älskar att städa. Jag formligen NJUTER av att städa.

A: Ah.

M: Jag tycker så mycket om att städa att jag hellre gör det än NÅGOT annat.

A: Eh.

M: Förutom en sak. Och då när jag ser hur du har kämpat den goda kampen och överkommit din sjukdom och din svaghet – allt för att nå fram till den fantastiska surfplattan – då vet du ju vad som kommer att hända.

A: (med viss plötslig oro) Eh…

M: Jag kan försöka hejda mig men jag kommer inte att kunna göra det.

A: Eh…

M: Jag MÅSTE bara få dra det mest pappiga pappaskämt du någonsin har hört om ditt kämpande för att få surfplattan.

A: (tystnad)

M: Du vet ju hur det är. Det är det ENDA jag bryr mig om mer än städning. Så jag kommer att bryta städningen och stå där och kläcka jättedåliga skämt tills ni blir så frustrerade att ni –

A: Jaja. Jag går och städar då.

M: Men vänta! Du har ju inte hört skämtet jag tänkte ut.

A: Det är OK pappa. Du kan berätta det för mamma eller något.

M: Men det är jätteroli-

A: Pappa det hade gått så jättemycket fortare om du bara hade sagt att jag måste städa innan jag använder surfplattan.

M: Men det hade inte varit lika kul.

A: JO det hade det.

M: Inte för mig.

A: Det är för att bara du gillar din humor.

M: Yes!

 

Feb 202013
 

A: Mamma vad är din superkraft?

jag: Eh… vilken bra fråga. Hmm. Jag måste tänka. (tänker) Min superkraft är – kärlekskraften. För jag älskar er så mycket att jag kan göra vad som helst för er.

A: Hm. Jag vet inte.

jag: Vadå? Var det inget bra?

A: Jojo. Det är en BRA kraft. Men jag vet inte om det är din superkraft.

jag: Vadådå?

A: Alltså en superkraft måste vara något som man gör bättre än alla andra. Och det är ju så många som älskar oss.

jag: Hmm. Får man fråga vad din superkraft är?

A: Jag är den som vet allt om superkrafterna. Till exempel känner jag att din kraft är — hmm – snällhetskraft- nej – rolighetskraften — nej – inte det – åh – det är – hmm– ja! Strumpvikarkraften!

Ja.

Jaa.

Jag hade det lite på känn.