Killarna spelar Tjuv och polis. Av någon anledning har de bestämt – tvärsemot vad som intuitivt känns rätt – att S skall vara tjuven och A polisen.
S: Och nu fick jag en sexa. Och vänta – då kom jag fram till en bank. (lång tvekan) Måste man råna banken om man kommer fram till den?
A: Kom igen nu då! Du är ju där! Vill du inte ha alla pengarna?
S: Men – men – då kommer ju du att jaga mig!
A: Ja! Det är ju det som är det roliga!
S: Men hittills har jag ju inte gjort något dumt och du har inte jagat mig. Och det känns liksom – ja – lite skönt. Att inte vara jagad av polisen alltså.
A: Nej men det är OK. Råna banken nu så sätter liksom själva spelet igång.
S: Men – måste jag?
A: JAAA!
S: Jag tror inte att det står i reglerna att jag måste.
A: (djup suck medan S konsulterar reglerna)
S: Det är OK – jag behöver inte råna banken. Vad bra. Då är det din tur.
A: OK. Jag fick tre. Ett-två-tre.
S: Nu skall jag slå…fyra – men vilket håll skall jag gå åt? Det ligger ju banker överallt här. Jag vill helst inte bli misstänkt för något. Och i de här kläderna (pekar på sin spelfigurs randiga utstyrsel) så är det ju lätt att tro att jag är en rånare.
A: OK! Jag fick två. Nu är JAG framme vid banken… undrar om en polis kan råna banken för att göra det hela lite mer spännande?
S: Nej! Det står inte i reglerna!
A: Reglerna! Det är ju supertråkigt om du aldrig stjäl något. Så – nu har jag rånat banken!
S: Men då måste ju du jaga dig själv!
A: Äsch nejdå jag ger mig själv hälften av bytet bara, så är det bra så. Nu skall jag råna nästa bank! Hit med tärningen!
S: NEJ! Det är min tur.
A: Ja men du fjantgår ju bara runt omkring och tittar i fönster. JAG vill slå!
S: NEJ! Det är FEL att du får ha tärningarna! Du följer inte reglerna!
A: MAMMA! S försöker ta tärningen!
S: MEN DET ÄR MIN TUR!
A: MEN JAG VILL RÅNA EN BANK!
jag: Jag har väldigt svårt att se hur det kan tala till din fördel när det gäller tärningen. Är det S:s tur, så är det.
A: Men ÅÅÅÅÅH!
S: Sådär. Jag fick en etta. Så. En bank!!!
A: (suckar djupt)
S: Jag kanske skulle råna den.
A: Va? Allvarligt?
S: Nä. Nä, det är fel att råna banker. Jag skall inte det. Du behöver inte oroa dig för det.
A: Jag oroade mig inte för det!
Och så fortsätter det. S fortsätter att feggå, och A att råna banker. Till sist kommer E in och tittar på.
E: A har MYCKE pengar. S har inga pengar.
S: Men! Jag! Har! Ett! SAMVETE!
A slänger upprört tärningen i fängelse och därmed tar spelet slut, den naturliga vägen liksom. A går uppbragt iväg för att hitta något att göra som inte kräver att man går omkring på en spelplan utan att arrestera folk i fyrtiofem minuter. E tittar på spelpjäserna.
E: Jag spela spel?
S: Men åh lilla E, det är ett farligt spel för det är TJUVAR i det.
E: Du ledsen tjuvar?
S: Ja, jag blir ledsen av tjuvar.
E: Vi lägga pussel då.
S: Pussel. Hm. Pussel.
E: Mitt Nalle-Puh-pussel.
S: Ja OK. Det är ett SNÄLLT pussel. (De ler mot varandra och lägger pussel)
Random Posts
Loading…
One Response to “Good cop, bad cop”
Sorry, the comment form is closed at this time.
Puh! E har svaren.