Lördagskväll i det frycklundska tjället. Jag sitter och läser ”En man som heter Ove” och M sitter och läser blocket.se från pärm till pärm.
M: Alltså jag ville inte säga det när barnen var uppe. Men jag är kanske bara lite besviken.
jag: ?
M: Alltså jag hade ju inte förväntat mig någon present eller så. Men du hade ju kunnat komma ihåg iallafall.
jag: ??
M: Alltså för att du vill ju jämt att jag kommer ihåg alla bröllopsdagar och förlovningsdagar och alltihopa. Och så går du själv och – ja du glömde kanske inte. Det kan ju vara så. Det kan ju vara så att du bara inte bryr dig om hur viktigt det är för mig.
jag: (gulpar)
M: Och det måste du ju inte heller. För det är ju ingen viktig dag för dig alls.
jag: Jo men…
M: Och jag begär ju inte att du skall ha förberett något eller så. Utan bara kanske att du skulle ha – tja – nämnt det.
jag: Alltså älskling jag hade faktiskt –
M: Men som sagt. Det är frivilligt.
jag: Men jag har ju – öh –
M: Jag är inte sårad. Inte sårad alls.
jag: Oooo. Alltså.
M: Det är inte en sådan sak som jag bryr mig om alls.
jag: (svettig) Nä. Du är ju –
M: Inte. Alls. Sårad.
jag: Nänänänänä men alltså nu när jag —
M: (fnittrar okontrollerat)
jag: ?
M: Åh vad du gick på den!
jag: ??
M: Du skulle ha sett dig själv!
jag: ??!!
M: Alltså din min när du försökte lista ut vad du hade glömt bort och samtidigt –
jag: Du hittade bara på? Från början till slut?
M: (otroligt belåten) Jajamensan.
jag: Vad skulle det ha varit för något då?
M: Vadå?
jag: Alltså vilken dag hade du tänkt bluffa att det var?
M: Jag vet inte. Vad som helst.
jag: OK.
M: Visst är jag rolig?
jag: Ja. Det var faktiskt jätteroligt.
M: Hahaha!
jag: Det är bara en grej.
M: Mhmm.
jag: Det är vår förlovningsdag idag.
M: Bra försök älskling.
jag: Nej. Det är vår förlovningsdag idag.
M: Nä. För vi gifte ju oss i –
jag: I juni. Men vi förlovade oss i –
M: Nej. Det kan inte vara. Inte idag. Inte just den dagen när jag drog mitt skämt.
jag: Kolla i ringen om du inte tror mig.
M: Så jag –
jag: Så du hade rätt.
M: Aha! Och du HADE glömt!
jag: Men inte lika mycket som du hade glömt.
M: Fasen.
jag: Tja.
M: Du fick ett gott skratt iallafall.
jag: DU fick ett gott skratt iallafall.
M: Och det är nu jag skall plocka fram min present och visa att jag inte hade glömt.
jag: Om du hade haft en present.
M: Jaja.
jag: Detaljer detaljer.
M: Jag älskar dig ändå.
jag: Och – vad som är ännu mera anmärkningsvärt – jag älskar dig ändå.
M: (sitter tyst ett tag)
jag: Dessutom är det årsdagen av min möhippa.
M: NU hittar du på.
jag: Ja.
M: Du ser. Mig kan man inte lura.
jag: Vadå? Jag fick dig ju att gifta dig med mig. Större lureri än så är svårt att tänka sig.
M: Så med andra ord behöver du inga presenter. Det är tillräckligt stort att du har mig.
jag: Visst visst.
M: Är du ironisk nu?
Random Posts
Loading…
8 Responses to “Tja. Definiera ironi.”
Sorry, the comment form is closed at this time.
Du är bra på roliga dialoger!
Önskar själv att jag kom ihåg samtal när vi tramsade och skrattade 🙂
Var får du allt ifrån? Underbart!
🙂
Givande samtal det där.
😀 A match made in heaven, ni två!
Allt detta jubilerande… ”blocket pärm till pärm”:)
[…] Jo! Samma sak som vi glömde på den här dagen förra […]
[…] Jo! Samma sak som vi glömde på den här dagen förra […]