okt 092014
 

Jag och M sitter i vardagsrummet, sådär som gifta gör. Jag ältar inte någonting alls.

H: (nerifrån tv-soffan i källaren) Mamma, E säger att..
jag: (till M) Jag tjurar inte. Jag vill bara påpeka det.
M: Mm.
jag: Jag SKULLE KUNNA tjura. Det vore mänskligt och normalt att tjura.
M: Mmm.
jag: Men jag lyfter mig över allt sånt. Jag låter mina tankar sväva mot högre ting.
M: Jepp.
jag: Jag är inte ett dugg upprörd.
M: Nä.
jag: Jag skrattar. Skrattar silverklingande och… vad heter det?
M: Självironiskt?
jag: Just. Eller nä. Inte självironiskt alls.
H: (från källaren) Mamma, E har en liten…
jag: Jag skrattar silverklingande och oberört. Exakt.
M: Oberört.
jag: VÄLDIGT oberört. För jag är inte en sådan som ältar saker.
M: Nä.
jag: Du trodde förmodligen att jag skulle prata om det där hela kvällen.
M: Ja.
jag. Men det gör jag inte! Ha!
M: Mmm.
jag: Jag pratar om helt andra saker.
M: Hela kvällen.
jag: Exakt!
M: Pratar. Hela. Kvällen.
jag: Precis. Pratar hela kvällen! Om till exempel….
M: Ditt silverklingande skratt.
H: Mamma, E har sagt att…
jag: Jag är inte en sådan som går och grubblar över gammal groll.
M: Det märks.
jag: (försöker high-fivea honom) I know!
M: Från det ena till det andra, har du sett den här bilannonsen som…
jag: Jag är väl inte ful!
M: Älskling! Du är lika vacker som du är duktig på att inte älta.
jag: Väldigt vacker med andra ord.
M: … Typ.
jag: Barn är så himla ouppfostrade nuförtiden.
M: En av de saker jag beundrar mest med dig är hur du aldrig fastnar i en loop.
jag: Tack.
M: Mm. (paus) Mmm.
jag: Vad?
M: Jag bara njöt av tystnaden.
jag: Ah. Vet du vad jag just tänkte på?
M: Hur du aldrig skulle tjata om samma sak en hel kväll?
jag: Va? Nej, jag tänkte på hur bra det skulle vara om folk inte lärde sina barn att prata alls. Någonsin.
M: Eh… ok.
jag: Vad ljuvligt tyst det skulle vara då.
M: Åh, tystnad!
H: Mamma! MAMMA! Äsch, jag kommer upp istället.
jag: Men istället lär ansvarslösa individer sina barn att prata, om fem år senare så får alla oskyldiga ta konsekvenserna.
M: Eller fyrtiofem år senare.
jag: Eller nåt. Men du fattar vad jag menar.
M: Mm.
jag: Jag tänker ta en selfie med min mobil nu.
M: Mm.
jag. Och sedan får du bedöma själv.
M: Jag?!
jag: Ja! För du älskar mig. Eller jag menar du är en opartisk förbipasserande som kan fälla ett objektivt omdöme.
M: Absolut, älskling, ja, älskling, vad du än säger, älskling.
jag: Bra. (tar selfie)
H: (kommer in i rummet med E i släptåg)
M: Få se då.
jag. (stirrar in i mobilens mytiska dimmor) Nä, det var en dålig idé.
M: OK.
jag: (stirrar)En jättedålig idé.
M: Mm.
jag: Jag släpper det hela.
M: För du är inte en sådan som vadheterdet.
jag: Ältar.
M: Exakt.
jag: Just det.
H: Mamma? Pappa?
jag: Mm.
H: Pappa?
M: Ja, H?
H: Vad gör mamma?
M: Hon tittar på en bild på sig själv i sin mobil.
H: Varför?
M: Behöver hon ett skäl?
H: Nä, jag undrar bara. E säger en så konstig sak… (ser min blick) Det var inget.
M: Vadå?
jag: Inte lära barnen prata, inte lära barnen prata, inte lära barnen prata….
M: Vad?
H: Hon säger så här… E vad var det du sade om mamma?
jag: (sätter i öronsnäckorna till mobilen men hör ändå)
E: Min mamma är rynkig som min kompis F:s gamla bulldogg. Det säger han.
H: Fast?
E: Fast med gråare hår. Lika grått som F:s farmor. För det säger han.
jag: Han sade inte LIKA grått. Han sade NÄSTAN lika grått.
M och H: Mm.
jag. Och inte ”gamla bulldogg”. Han sade faktiskt ”ungdomliga och sportiga bulldogg”.
M och H: Mm.
jag: Och F:s farmor har inte grått hår. Utan… vad heter det?
M: Vitt?
jag: …silverklingande.
M och H: Mmm.DSC_4282

Random Posts

Loading…

  3 Responses to “För att jag inte ältar saker”

  1. 🙂 Kul att du är tillbaks.

  2. Härligt att läsa dina underfundiga betraktelser igen.

  3. Kul med sådana dialoger, som ur ett manus för ett scenframträdande.

Sorry, the comment form is closed at this time.