Vab-dag. Efter ett tag har man tittat på alla filmer på youtube där bebisar kryper, skrattar, sjunger eller kör formel-1-bilar i topphastigheter på vanliga motorvägar. Man har stirrat sig halvt vanvettig på Nalle har ett stort blått hus (japp, samma avsnitt, hela tiden). Man har gosat, sjungit, burit, lekt kurragömma och kört bilar. Man har kört dockorna i vagnen, klätt av dem och klätt på dem. Man har klätt på sig varandras ytterkläder och skrattat gott. Sedan går det lite slentrian. Då krävs något som håller uppe intresset, något som tillför lite nytt.

Så då valde E att börja läsa för mig istället för tvärtom.

Hon gjorde det skickligt, så jag tänkte dela med er hur. Vi har en liten bok som heter ”Jag kan inte sova”. Den har en inbyggd fingerdocka, dvs längst bak på pärmen kan man med hjälp av sitt finger styra en liten fårdocka. Det där fascinerade E i månader ända tills hon kom på att det var vi som styrde fåret. Nu kan hon det själv och magin är borta men självstyret är större. Handlingen i boken är egentligen, om man läser texterna, att det lilla fåret vill sova men alla olika djur på bondgården för bara en massa oväsen, så det går inte. Till sist ger fåret upp och deltar i oljudsskocken. Iallafall: så här läser hon:

”I-hihihihi eja NEJ KA-KA. DUMMA KA-KA ” (dvs Hästen säger ”Nej, fåglar, dumma fåglar!”) Hon viftar lite med fårdockan. ”Bäbä nell.” (Fåret är snällt.)

 

”Vov-vov mjau eja bäbä nell.” (Hunden och katten säger att fåret är snällt.)

”Titta, titta – vov-vov, mjau, ihihihihi – bäbä, bäbä, bäbä, bäbä –  eja ”bäbä NELL!”” (Titta, hunden, katten och hästen, och många får säger ”fåret är snällt!”)

Ni ser, en helt ny handling framträder, mystiskt men uppenbart, ungefär som i da Vinci-koden eller som när hennes storebror läste böcker i bara lite äldre ålder, ungefär.

Och det vart morgon och det vart eftermiddag, den andra dagen.