M hade gjort jättefint idag när vi var borta. Han grävde en grav och hittade en papplåda åt Frodo. Han tog Frodos fårskinnsfäll som han hade tyckt om att ligga på och ett lakan och lade i lådan och sedan tyckte han att det inte såg så trevligt ut med ”flyttlåda” tryckt på så då klädde han in den i inslagspapper så att barnen skulle tycka att det var finare.
Under tiden hade jag köpt ljuslyktor och rosor (vita som Frodos färg) och tryckt upp ett foto på Frodo som de kunde ha på sina rum.
Och barnen hade varit i skolan. H hade blivit ledsen i skogen idag och S (som hade varit så noga med att jag inte fick berätta för hans fröken) hade berättat själv för både sin fröken och sin speciella extrafröken om Frodo. A hade kramat en kompis i flera minuter när han blev ledsen. Och E hade ätit fyra portioner potatisbullar till lunch. När man är två är det där med döden alldeles för långt perspektiv för att ta in.
Så samlades vi där hemma. M stod och snickrade två kors – ett åt Frodo och ett åt Ville. Ville var vår gamla katt som vilar bredvid där vi begraver Frodo. Hans kors är borta sedan många år men nu tyckte barnen att de skulle ha varsitt. Varsin ljuslykta skulle de också ha. Jag frågade barnen om de tänkt ut något att sjunga på begravningen. S föreslog ”Lilla katt”.
Sedan gick vi in i huset och tog vårt sista farväl av Frodo (E fick vara ute med en vuxen under tiden) och så tågade vi efter M som bar kistan och lade ner den i graven. Vi skickade med Frodo var sin ros och sjöng Lilla katt. Det kändes som en väldigt ödesmättad text:
Lille katt, lille katt,
lille söte katta
Vet du att, vet du att
det blir mörkt om natta
Sedan tände H ljusen och vi stod en stund. Så sade vi hejdå.
A och S gick och hämtade var sin spade och började skotta igen graven tillsammans med M. Jag blev lite förvånad – hade inte ens tänkt att de skulle vilja vara med på det men de gjorde det utan att fundera.
Det har varit en konstig dag idag.
Jag älskar och beundrar min familj på alla sätt. Vi tog oss igenom det och vi gjorde det tillsammans.
3 svar till “Kattens grav”
<3
Vackert skrivet om ett känsligt ämne.
Tröstkram.
Ja, Vackert.
<3
Tack för att du delade!
Fint med ceremonier, Särskilt när de är så här personliga och inte stereotypa..