Som student, sisådär, så tyckte jag att jag var okonventionell och kreativ och liksom galet excentrisk. Jag åt frukost klockan tretton och kunde vara vaken hela natten och sånt.
Mycket kan man kalla mig för nuförtiden, men okonventionell och galet excentrisk ingår liksom inte i konceptet när man är mångbarnsförälder. Kreativ däremot, men mer som en nödvändighet för att överleva än som ett sätt att bara vara lite rolig…Och kreativeten visar sig mer på området "gör något roligt med tre fiskpinnar och en grön paprika och gör det på fyra minuter, tack" än på området "jag skall hitta på en ny klänning innan jag går ut ikväll"…
Men det var inte alls det kreativa vi skulle snöa in på nu utan en stor stor fördel med att leva ett inrutat och förutsägbart, högkonventionellt och liksom galet icke-excentriskt liv. Det är nämligen så här:
Idag var jag ute och körde bil klockan fem. Klockan fem. Körde jag bil.
Fattar ni? Jag kör ALDRIG bil klockan fem. Det händer ALDRIG. För då äter vi, eller lagar iallafall mat om vi (som oftast är fallet) ligger lite efter schemat. Och viker tvätt, och underhåller barn med låg sockernivå och stort uppmärksamhetsbehov, samtidigt som vi knäskurar bort lite fläckar under barnstolen och försöker föra vuxensamtal samtidigt som vi beundrar barnen som kan Bolibompatablån för hela veckan utantill, sjunger Klappa händerna med ena handen och mungipan och leker roliga flygplansleken med A med andra handen, medan den handens mungipa, om man får säga så, avbryter vuxensamtalet för ett allvarligt "S! Inte sitta på bordet!". Under denna tid kan också diverse djurvård av det småakuta slaget ingå och nästan alltid ringer någon. Jag kör aldrig bil klockan fem. Aldrig någonsin. Det händer inte.
Men idag hände det!
Och jag hade ett leende på läpparna.
Här skulle det kunna komma en lång förklaring om varför jag körde bil och vart och sånt där. Men det skall det inte göra utan jag fastforwardar direkt till sagans moral:
Om man aldrig aldrig aldrig någonsin kör bil klockan fem, då är det superroligt den gången då man gör det.