Tragiskt nog dog barnens farmor efter ett helt oväntat andningsstopp i onsdags kväll. Ett "lyckat" återupplivningsförsök gjorde att hon hamnade i respirator och diverse andra maskiner på Ackis i några dygn. Men hjärnan hade varit utan syre alltför länge och natten mellan fredag och lördag så slutade hjärtat att slå, för gott.

"Svärmor" är ju inte direkt ett ord som på svenska fullkomligt bågnar av kärleksfullhet och ömhet men jag gillade verkligen min svärmor hur mycket som helst.

Vi sörjer mycket här hemma. Det är inte lätt för barnen att ta något sådant här. Det är svårt för vuxna också. Vi berättade för barnen och H försökte fatta så gott hon kunde.

-Var är hon nu då?
-Tjaaa…hon ligger och det ser precis ut som hon sover. Men hon kommer inte att vakna någon gång.
-Blir hon en ängel nu som Ansgar?
-Ja, det tror ju jag iallafall.
– Jag med. (tänker tänker) Måste vi prata ängelska med henne då?
-öh..Hon förstår nog svenska också. Fast egentligen kan vi inte prata med henne mer. Men i fantasin kan man förstås.
-OK men jag kan engelska. Då blir hon nog glad. (går fram till fönstret, tittar ut) Bye-bye, farmor.