Japp, idag har vi varit på ultraljud. Nej, ingen ny bebis på gång utan istället det sista, avslutande, underbart frihetsuppstartande allra sista ultraljudet på Barnhjärt på Ackis.

Pojkarna har varit på sin "utskrivningsundersökning" där. Allt var normalt med bådas hjärtan och de behöver ingen speciell koll mer. Ever ever. Skönt va?

Ni som inte har gjort hjärtultraljud på era barn kan säkert sätta er in i anspänningen innan man åker på undersökningen. Men jag undrar om det är möjligt att förstå den oerhörda lättnaden som drabbar en som en – letar febrilt efter ett icke-klyschigt men ändå begripligt uttryck – som ett gammalt skämt som man tyckte var jätteroligt men som man inte stött på på år och dag och plötsligt hör – när läkaren säger det välsignade, efterlängtade, underbara, klart undervärderade ordet: "normalt."

Vi firade med nya stövlar, glass och (i mitt fall) högljudd musikalmusik.