Kommer ni ihåg badparadiset? Jag gjorde det och blev så sentimental att jag tänkte att vi måste göra om det. Så idag var vi tillbaka igen…jag och alla barnen, på badhuset i Enköping, för att jag (1 st vuxen) skulle bada med alla tre barnen + lite med E också på slutet.

Jag kommer ihåg när H var liten och M och jag på allvar trodde att det var för att vi var så goda föräldrar som hon inte fick en massa virus och sjukdomar och grejer under sitt första år. ”Jaja, men om man bara tar med ungen ut lite lagom så hon får bygga upp sitt immunförsvar i lagom takt så blir det bra” sade vi förnumstigt och självgott. Sedan föddes lyckligtvis S och vi fick lära oss att när man bara har ett barn behöver det inte bli så sjukt, för då finns inget storasyskon som drar hem alla snuvor och trevligheter. Har man däremot mer än ett barn, då blir de sjuka. Det har inte med föräldrarnas skicklighet att göra, det är naturen som bestämmer.

Ungefär samma läxa fick jag på nytt i badhuset idag. Om jag trodde att det gick bra förra gången för att jag var en bra förälder, då är det bara att inse att jag är samma förälder nu som för några veckor sedan. Jag hade bara mer tur den dagen än idag. För idag ville ingen lyda min enda lilla regel om att alla skulle vara i samma bassäng, och alla ville göra olika saker, de frös och ville inte vänta på varandra och vad beträffar det där myset i lilla bassängen med E så var det H som satt med henne i famnen och myste medan killarna satt och hällde vatten på varandra i ett helt annat hörn.

Sens moral: Njut av idyllen när du har den. Den är flyktig.

Nåja, några små fina ögonblick blev det: S vågade hoppa från tävlingsstartarklossarna – överlycklig så att mammahjärtat gjorde glädjevolter över hans nöjda min – och simma massor i stora bassängen. Supermodig! Och H lät inte grupptrycket påverka sig, trots att en klunga ”stora” (större än 7 år) tjejer stod och fnittrade sig igenom att klättra upp på tremetershöjden och sedan fnissa sig ner igen för att de inte vågade hoppa, så gick hon helt enkelt längst ut och bara hoppade med sin sedvanliga kontroll och skicklighet. Sådant blir man stolt av.

Men precis lika ivrig som jag var att återvända till badet efter förra gången, lika mycket känner jag den här gången att jag aldrig mer tänker vara i en simbassäng. Hmm, det lär nog gå över. Jag kommer nog att längta dit. Idyllens dragningskraft är större än erfarenhetens cynism. Sådetså.

I bilen på vägen hem pratade vi om vad vi skall äta imorgon kväll. Då skall vi äta hemmagjord pizza. Jag tycker det är supertoppenmat, alla kan göra sin egen, den är inte onyttig och det blir inte särskilt mycket disk.  Så imorgon skall alla få göra sin egen och jag lanserade idén att om de berättade vad de ville ha på pizzan redan idag kunde jag köpa det tills imorgon så fick de verkligen välja fritt.

Det gillade de. Så imorgon skall barnen äta pizza enligt följande:
A: Broccoli, banan och curry

H: Jordnötter, ananas och honungsmelon

S: Gurka, hot dogs och Skogaholmslimpebröd

Jag tror nog att vi vuxna håller oss till Capricciosa.