Samtal med H i bilen idag, på väg hem.
H: Jag tänker på ALLA hjärtan idag. Alltså inte bara på människorna som har hjärtan utan på själva hjärtanen. Gör du det?
jag: Ehmm…som en doktor gör menar du?
H: Nej, som – vad som finns I hjärtat. I mitt hjärta har jag kärlek och arghet, vad har du i ditt?
jag: Också kärlek och arghet.
H: Jag tänker på Ansgars hjärta också idag.
jag: Ja, du skrev ju Ansgar på ditt alla-hjärtans-dags-hjärta från Fritids.
H: Ja, jag tänker på det förstår du. Det var ju sönder.
jag: Ja.
H: Det var sönder för att det var FÖR STORT. Eller hur?
jag: Det stämmer.
H: Då tänker jag såhär att det kanske var för stort för att han hade så mycket kärlek i det. Förstår du? Ingen arghet, bara kärlek, men så mycket kärlek så – pjoff – det blev för stort.
jag: Jaa.
H: Och då kunde han inte leva på jorden för här har vi liksom arghet också och inte så mycket kärlek. Så hans kropp höll inte så han fick bli en – en – en himlakropp istället. För då kan det finnas hur mycket kärlek som helst, så himmelen blir alldeles full. Har du tänkt på det?
jag: Nej, men nu kommer jag alltid att tänka på det.
Random Posts
Loading…
Vad du tänker bra, H! Jag har också tänkt på Ansgar idag.
Underbart!:)
<3
Vackert!
Vilken vacker tanke! Så klart var det därför Ansgar fick resa vidare från jorden – han hade för mycket kärlek i sig. Ibland är barnen så mycket klokare än vi.