Konsten att bevara en hemlighet

Imorgon fyller M år. Igår, när S var på kalas, for jag och A och köpte hans present till sin far. Det blev inte vad han hade tänkt från början, men det blev bra. A var så nöjd att det faktum att M:s födelsedag var två dagar bort var väldigt besvärligt för honom. Det är ju så frestande att avslöja något som man är så nöjd med.

-Pappa, gillar du saker som matchar ihop? frågade han, apropå ingenting, när vi kom in genom dörren.

-Ehm, matchar ihop? Hur menar du?

-Alltså som matchar. Matchar ihop. Som ärmarna på min tröja (han håller fram två likadana tröjärmar och visar hur saker matchar ihop). Gillar du sådana saker?

M tittar på sina egna tröjärmar. De matchar också. Svaret är givet.

-…Ja.

-Bra, svarar A.

Hittills måste jag säga att A har varit väldigt mystisk och obegriplig och jag ger honom en komplimang för det. Det finns ingen möjlighet alls att gissa vad han har köpt. Det skulle jag nog inte ha sagt, för det gör det bara svårare att hålla sig.

-Pappa, tycker du om koppar?

-Eh, koppar? Ja, fin färg. Det är en legering.

-Nej, det är en kaffedrickargrej.

-Jaha, du menar så…ja, jag gillar sådana koppar också.

-Vad bra. Det är VÄLDIGT bra att du gillar koppar.

-Vad trevligt.

-För du skall få en kopp av mig på din födelsedag!!! (A möter min blick, jag ser skräcken i hans ögon över att han har sagt för mycket) Eller kanske inte. Kanske något helt annat. Kanske en – mugg. Eller något.

-OK, det blir säkert något jättebra.

-Men jag sade iallafall inte vilken bild det blir på den! DET blir en överraskning.

Och det verkar det bli. Han har inte sagt något mer sedan dess. Då får ni, kära bloggläsare (varav M är en) också sväva i ovisshet för ett tag framöver.

…eller kanske helt annorlunda…

Random Posts