Jag skulle vilja hävda redan nu att det här är förtal.

Jag skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Särskilt inte just nu, när jag äter nyttigheter och inget annat. Särskilt inte en måndagsmorgon.

Vad tar du mig för?

Jag skulle aldrig. Aldrig någonsin.
ÄVEN om jag hade kommit att tänka på att det faktiskt finns lite lördagsgodis som ingen åt upp.

Litar du inte på din egen mor?

Jag skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Inte ens om jag vet exakt hur man gör för att nå det där listiga stället där M gömde det.

Det är så man blir sårad. Sårad och chockad.

Jag skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Längst upp till höger, längst in i skafferiet, om man står på en stol och balanserar på vänster fot.

Många saker har det sagts om mig, men aldrig att jag skulle ha dålig karaktär.

Jag skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Om man balanserar på vänster fot, håller sig i med vänster hand och liksom famlar med höger hand.

Och så – min egen dotter!

Jag skulle aldrig. Aldrig någonsin.
Man får sträcka sig in, innanför vitvinsvinäger och flingor och en påse hasselnötskärnor.

Jag fattar inte hur hon visste.