S lånade en bok på biblioteket om Norgehistorier. Tanken var, från min sida, precis som med Bellmanhistorierna, att de skulle vara roliga och lättlästa för S.  Men det är de inte.

De är INTE roliga. För det är nämligen inte kul med folk som är elaka mot andra och – hör och häpna – alla historierna i boken, varendaste en, är ELAKA mot norrmän.

När vi lämnar tillbaka boken till biblioteket skall vi lägga med ett brev där vi bestämt tar avstånd från humor där man är elak mot norrmän. Så kan de lägga undan boken så att ingen annan lånar den och tror på allt dumt som står i den. Det har S bestämt.

”För det är faktiskt synd om dem. De kanske är hur smarta som helst! Kanske världsbäst på schack, eller något annat svårt! Det är ju inte deras fel att de inte kan prata.”