Vi är i Hjälstaviken och tittar på fåglar. Och när barnen står och spanar ut över vattnet och fågellivet, får vi syn på  något. Inte rara fågelarter, men deras personligheter.

E: Jag kan inte se ut! Jag kan inte se ut! (klättrar på träväggen för att antingen nå en bättre position att titta ifrån eller trilla över kanten ner i vattnet, vilket som nu sker först)

A: Jag vet inte det jag, jag har försökt ett flertal olika alternativ men det spelar ingen roll om huvudet är högre upp eller längre ner, man ser exakt lika mycket ändå. (klättrar omkring och demonstrerar sina egna forskningsfynd vad gäller huvudposition och utsikt)

S: Jag är inte riktigt säker på om det är fel eller rätt att stå här och titta på fåglarna. Vill de att vi skall se dem? Eller stör vi deras privatliv? Har någon frågat fåglarna? Alltså jag vet att man inte kan det, men någon skulle väl kunna hitta på något sätt att lista ut hur man får fåglarna att berätta vad de själva vill?

(kontemplativ tystnad)

H: Alltså, det här är ju bara så PINSAMT!