En extremt uppmärksam fru.  Eller nåt.

M: Älskling, jag har funderat ganska länge på en grej. Kan vi prata? Det är rätt så vikti-

jag: Mmm.

M: Jo, det är det här som vi nämnde förut om ba-

jag: Mmmm, visst.

M: Det rör det här med – lyssnar du på mig?

jag: O, ja, älskling. Jag håller med.

M: Vad… vad håller du med om?

jag: Håller med… Jag håller med.. eh… dig.

M: I allt?

jag: Mmm.

M: OK. OK. Jo, det var det här med… älskling?

jag: Ja visst. Verkligen.

M: Jag har förresten gift om mig med en grekisk jaktgudinna och vi har planer på att flytta till Mesopotamien och framleva resten av våra liv som schamaner, med rakade huvuden, gröna läpptatueringar och guldparaplyer som vi dansar chacha med, på fredagar, vid lunchtid, under regnperioden. (paus)

jag: Mmmm.

M: Du…

jag: Va?! ALLVARLIGT! Nääää! Det här är…

M: Eh…

jag: Nu får det vara nog!

M: … O… K…

jag: Hej!

M: …. Hej.

jag: Vad gör du här?

M: Jag… bor här.

jag: Well, I know. Men jag menar, ville du något eller?

M: Jag har stått här i ungefär tio minuter och försökt få din uppmärksamhet.

jag: Ah. OK.

M: Men du verkade lite upptagen.

jag: Jag… läste en bok.

M: OK.

jag: Den var… rätt engagerande.

M: Jag förstår det.

jag: En av H:s böcker faktiskt.

M: Få se?

jag: Visst. Den var rätt bra faktiskt. Haha, ja, det kanske du märkte om du försökte prata med mig i tio minuter innan jag reagerade! Men du borde läsa den, den är väldigt fängslande. Bara man läser de tre första sidorna så är man helt fast i berätt-

M: Mmm. Absolut. Mmmm. (bläddrar)

Och sålunda skördade de dramaturgiska excesserna i Hungerspelen ännu ett medelålders offer.