Öppet brev till min man


OK, älskling. Förlåt. FÖRLÅT.

Jag vet att det var väldigt okänsligt gjort av mig. Jag vet att jag borde ha respekterat dina känslor. Jag bara… ja. OK. Jag vet.

Jag försökte iallafall vara lyhörd när jag gav dig beskedet. Jag kommer aldrig att glömma hur du satt där, i fåtöljen i vardagsrummet, redan skärrad. Hur jag närmade mig dig, lade en hand på din arm, såg in i dina ögon och var tvungen att säga orden som du inte ville höra, men som du redan då visste skulle komma:

-Jag har jobbat i tjugo minuter för att försöka lappa ihop, laga, fixa, men det gick inte. Jag är ledsen, men vi måste acceptera det. Dammsugaren… är död.

Tystnaden. Den sortens tystnad som bara kan bli efter en dammsugare som lade av mitt i sitt värv, som fick göra sitt livs sista insats nära det köksgolv som den så ofta kärleksfullt rengjort. Den tystnad som bara kan komma när en dammsugarfläkt inte längre har något att fläkta.

Och sedan en dag av återhämtning och chock.

Och sedan. Ja. Förlåt.

Jag vet. Jag borde inte ha kommit hem med en ny dammsugare sådär bara direkt, sådär utan att vänta in tiden an. Jag borde inte det. Jag förstår det nu. Du var inte beredd.

Däremot kanske jag inte kan hålla med dig om att det är EXAKT samma sak som om du hade dött och jag hade kommit hem med en ny man innan begravningen ens har varit.

Men jag förstår vad du menar. Jag accepterar det faktum att det var för snabbt.

Men det är en bra dammsugare, den här nya. En dyr, fin en. Med extra många jättebra städfunktioner. Så jag tänker inte lämna tillbaka den. Men jag går med på att ställa in den i förrådet ett tag och låta det ta sin tid innan vi faktiskt använder den.

Så.

Jag tänkte att jag skulle kompensera på något sätt och ha sopat hela huset innan du kom hem. Som en ringa gärd av aktning. Aktning för dig – och för vår gamla dammsugare.

Men jag insåg sedan hur fel det skulle vara. Det vore ju knappast respektfullt. I alla fall inte tillräckligt respektfullt.

Så istället har jag lämnat hela sopandet åt dig. Som en ringa gärd av aktning.

Hoppas du uppskattar det.

C


2 svar till “Öppet brev till min man”

  1. Du gjorde just min dag, undrade hela tiden hur det skulle sluta… asg – du är underbar <3