A har varit på dagis nu i två veckor som inskolningsbarn. Han har varit så duktig, tycker jag, helt opartiskt. Det var fyra barn som skolades in tillsammans och det är roligt att lägga märke till hur olika små personligheter de är redan från början: en tjej satt klistrad på sin mamma eller pappa, och gjorde små utflykter i form av cirklar med ca en meters omkrets. En annan satt i ett hörn och följde allting med stora, uppmärksamma ögon – en av livets iakttagare. Och så var det A och en tjej till som jazzade loss som om de aldrig gjort annat, sprang efter de andra barnen och bara sökte ens ögonkontakt med därvarande förälder någon enstaka gång de allra första dagarna.
Det känns bra. Han har också utvecklats otroligt på området "gå med skor på fötterna" under de här veckorna. Första dagen var det med viss tvekan vi gick från bilen och in på dagis. Idag sprang han omkring ute på gården som vore han barfota. Skönt det, för nu är det ju definitivt skotider som randas.
De stora barnen är väldigt förtjusta – och känner sig väldigt stora. S har ofta ofta under de senaste veckorna talat om att han är "storebror". Han har ju varit det i tretton månader, men det är som att det först är när dagiskompisarna får se honom i rollen som det är riktigt riktigt allvar.
Ja, förresten, en intressant dagisupplevelse bidrog även S med. M har ju blivit opererad för ljumskbråck och får vara konvalescent hemma här i någon vecka nu. Barnen har varit väldigt fascinerade över hela grejen med en bula som doktorn bara tog bort. Ännu mer intressant när familjefadern förklarade att doktorn inte skar bort bulan med en stor kniv, som H trodde, utan liksom tryckte tillbaka den i kroppen och satte ett nät för öppningen.
S lyssnade med stora öron – och stora ögon. Och nästa dag på dagis när jag hämtade barnen stirrade alla fröknarna med viss skepsis i blicken på mig. Så förklarade en av fröknarna:
-Jo, du förstår, S sade idag att hans pappa hade fått en bula. Och att doktorn har tagit bort bulan och tryckt till den så att den har landat på hans knä. "Pappa har många många knän nu", sade S. Så nu undrar vi om M är sjuk på något sätt?