Jag fyller 42 idag.
Halvfem imorse kom en ännu sovvarm blond och ivrig femåring in till mig och viskade högljutt ”Mamma! Hur kan du sova? Du fyller ju år! Du måste ju vara vaken och vänta!!” Vi gick upp och satte igång Toy Story 3 och ännu en sovvarm blond ung man dök upp. Han hade med sig två nyvikta pappersflygplan och ett hemgjort armband som present. Där satt vi och jag njöt så otroligt mycket av att ha barnen så nära, så tätt, så sömnigt belåtna.
85 personer har konstaterats döda efter fredagens skjutningar på ungdomslägret på Utöya. Det uppgav norsk polis på presskonferenser under lördagen. Polisen säger dessutom att dödssiffran efter massakern kan komma att stiga ytterligare. Därmed har minst 92 personer mist livet efter fredagens två attacker.
Det blev frukost med hela familjen och ett ivrigt väntande på att jag skulle öppna mina paket. Barnen hade gjort så ljuvliga saker, halsband, armband, grattiskort med glitter, och såvidare. Två nya lavendelplantor och hantlar till min träning, samt lite nya böcker. Kramar. Förväntningar på en utflykt till fågeltornet över dagen om vädret blev bättre – och annars i källaren – och en lycklig, nöjd familj.
På Utöya väster om Oslo hade över 500 ungdomar samlats för att delta i ett socialdemokratiskt ungdomsläger. Strax efter bombdådet inne i centrala Oslo öppnade en norsk 32-årig man utklädd till polis eld och började skjuta folk.
Under förmiddagen ringde släktingar och vänner, folk hälsade via facebook och sms också. Jag fick till och med lite tid med min nya bok innan de stora barnen utmanade oss på Monopol och vann överlägset. Lunchpicnicen fick bli inomhus men det är ganska mysigt att göra en picnickorg och smyga ner i sin källare och tända lite ljus. Ett helt vanligt tv-rum blir plötsligt lite magiskt när det blir platsen för en födelsedagspicnic. E klättrade glatt upp och ner ur soffan, stolar, öppna spisen – nej, tack och lov inte öppna spisen medan S sjöng på en hemmagjord sång ”Ja må hon klättra, ja må hon klättra, ja må hon klättra uti hundrade år.”
Mannen, som tros ha kopplingar även till bombdådet vid regeringskvarteren, greps efter massakern. Därefter har det tagit tid för polisen att genomsöka området, uppgav Öystein Mäland vid en tidigare presskonferens som hölls strax efter fyra på lördagsmorgonen.
– Det säger sig själv att det ger en dimension till händelsen som är helt exceptionell.
Eftermiddagen innehåller en helt ny spännande överraskning: jag skall få åka och få en ny mobil! Snällaste M som tänkte ut detta redan när man gamla började strula och som tur var (eller hur man nu skall se det) gav den gamla upp totalt igår så detta var verkligen vältajmat. Jag har i hemlighet sett ut vilken modell jag vill ha och jag kommer att berätta det också den dag detta blir en teknikblogg. Men iallafall, egentid och tekniknörderi på samma gång samt en generöst tilltagen köpa-mobil-plånbok är välkomna presenter. Det första samtalet är hem och det första kortet som tas är på barnen. Man är väl förutsägbar =)
Polisen utesluter inte att dödssiffran kan komma att stiga under lördagen, eftersom sökandet efter omkomna fortfarande pågick under natten. Flera av de döda kropparna återfanns i vattnet utanför ön. De omkomna har skjutits då de har försökt simma bort från gärningsmannen, skriver norska tidningen Dagbladet.
Hemma igen blir det utflykt, fast inte till fågeltornet. Istället tar familjens cykelburna gäng (S, H och M cyklar varje kväll ”runt Tuna”, ca fyra km) cyklarna till Tuna Blommor (som också smart nog säljer glass) och vi andra tar bilen och så ses vi där för en glassfika i deras idylliska cafémiljö. Jag överraskas också av att barnen köpt ännu fler lavendelplantor till mig. Jag älskar lavendel. Jag ÄLSKAR mina barn.
Colin Poole är kirurgchef på Ringerike sjukhus i Hönefoss nordväst om Oslo, och berättar att Anders Behring Breivik använde sig av dumdumkulor när han sköt ihjäl minst 86 personer på Utöya. Poole säger att kirurger har behandlat 16 skottskadade från massakern men att man endast har hittat små fragment av kulor i deras kroppar.
Hem igen för att plantera lavendel och baka hallonpaj på hemplockade hallon. Barnen älskar att baka paj och H kan nästan själva måtta ihop en knäckdeg som ”tak”. Bäst är förstås att äta upp den smet som blir över. E vankar omkring och sorterar våra köksprylar. Det finns ett underskåp med bara saker i plast som hon gärna bär omkring och placerar lite där hon tycker att de passar bra, i städskåpet, kastrullskåpet, under bordet och på skohyllan i hallen. Det är alltid lika spännande att se hur många använingsområdet hon kan hitta för ett citrongult litermått.
– Kulorna har mer eller mindre exploderat inuti kropparna. All energi från kulorna frisläpptes inne i vävnaden, säger Poole till nyhetsbyrån AP. De har åsamkat invärtes skador som är fullständigt ohyggliga. Colin Poole säger att den här typen av kulor förvärrar skadorna avsevärt och skapar en massa svåra bekymmer.
Pajbaket övergår så småningom i grillförberedelser. En trevlig liten marinad och ett trevligt glas rödvin av vår favoritsort som M skaffat. Barn som far in och ut med olika saker de vill berätta, en spontan rimfest på initiativ av H och S (alla rim vi kunde komma på på ordet ”fest” – det är en del. Prova själv). En speciell lycka i hjärtat när A och E håller varandra i händerna och dansar runt och sjunger ”lalalalalala” entonigt, visserligen, men vackert att se.
Prableen Kaur befann sig först inne i öns huvudbyggnad när skotten började höras. Därefter hoppade hon ut genom fönstret och flydde. Där sittandes bakom en vägg, innan gärningsmannen kom gående, hann hon ringa sina föräldrar: ”Jag ringde mamma och sade att jag inte var säker på att vi skulle träffas igen, men att jag skulle göra allt för att klara mig. Jag sa flera gånger att jag älskade henne. Jag hörde rädslan i hennes röst. Hon grät. Det gjorde ont.”
Och så middagen med min älskade familj. Grillat kött till de vuxna, grillad korv till barnen. Hemupptagen färskpotatis med ”potatissås” (senapsvinägrett) vid sidan av (barnen föredrar att äta färskpotatis med – japp, ni gissade det – ketchup) samt världens bästa asiatiska sås som jag själv improviserat fram. Sedan bärpaj med inte mindre än tre sorters glass: choklad, hallon och flädersorbet som var underbart god och som barnen tack och lov inte gillade. Medan deras hjärtan brann för hallonglassen kunde M och jag få utrymme för våra något mer vuxna smaker.
När gärningsmannen dök upp och sade att han var från polisen spelade hon död för att slippa bli skjuten. Samtidigt fortsatte mobilen att ringa och ta emot sms. Därefter gav hon sig likt många andra ut i vattnet för att simma till fastlandet.
Efter Bolibompa och Sommarlov så blir det lite Asterix och Obelix. Just nu läser vi ”Asterix och Obelix drar i fält” som innebär dels den roligheten att Obelix är kär och dels att de faktiskt tar värvning i Caesars armé vilket förstås ger en extra krydda åt handlingen. Barnen fnittrar lyckligt åt att även Idefix och Asterix till sist faller för den söta Lillefix charm och jag konstaterar nöjt att min skollatin inte är helt borta eftersom jag förstår nästan alla citat utan att läsa översättningen.
Det var en simtur som var allt annat än enkel: ”Jag tänkte på när jag skulle drunkna. Det blev tyngre och tyngre. Jag bad. Jag fortsatte. Blev trött i armarna. Bestämde mig för att vända mig på rygg och bara använda benen att simma med.”
Sedan hamnade barnen i säng och jag vid datorn, ungefär som vanligt.
Jag fyller 42 idag. Men i skarp kontrast till Douglas Adams utsaga om att 42 är Svaret, känner jag idag, den här helgen, att jag förstår allt mindre av Livet, Universum och Allting. Medan vår familjeidyll har stått som starkast idag har andra familjer slitits sönder brutalt den här helgen, andra föräldrar har fått liv som förlorat sin mening och alldeles för många alldeles för unga människor har dött. Och inget kan man göra, annat än att älska sina närmaste mer, hålla dem närmare, säga sig att hatet inte får segra.
Svaret är inte 42. Jag tror att svaret är kärlek.
____________________________________
Prableen Kaurs blogginlägg som berättar om hennes helvete på Utöya finns här. Samtliga citat ovan från dn.se.
13 svar till “Livet, universum och allting”
Du skriver så bra Charlotte! Fortsätt blogga!!
Och livet, universum och allting är verkligen märkligt. Det är i sådana här situationer man verkligen är lycklig med det man har… och inser att de bäst att njuta av det som är bra!
En helt otrolig text… som berör på djupet…
Det här ÄR livet…
Varmaste kramen till dig
Starkt – tänk så mycket som man ändå tar för givet i det sköra livet.
Tack
Tusen takk.
Så fantastiskt fint du beskriver din fina dag och andras ohyggliga mardrömsdag.
Stor kram till dig!
Det var länge sedan jag blev lika berörd av ord som när jag läste detta. En text värd att dela och fundera länge över.
[…] fortsätta kämpa trots att vi är rädda för demokrati, öppenhet, allas lika värde i kärlek. Och inget kan man göra, annat än att älska sina närmaste mer, hålla dem närmare, säga sig att hatet inte får […]
ordlös inför dina reflektioner och iakttagelser i detta nu!!! TACK!
[…] islamineurope, deeped, sanne, jerlerup2, ansgarssyskon, global voices, ingerö, enmansutredningen, copyriot, fredrikedin, hax2, blogghoran, camilla, […]
[…] i Norge på denna blogg, åtminstone inte just nu utan hänvisar istället till ett inlägg på bloggen Ansgars syskon som på många sätt påminner om min […]
[…] del av oss som gör oss till starkare och bättre människor. Människor som kan ta upp kampen mot det onda på de enda arenor där man meningsfullt kan föra […]
[…] fantastisk text har min gamla studiekamrat och ämbetssyster Charlotte skrivit där hon mixar det som hänt i Oslo med den vanliga vardagen: i hennes fall hennes 42a födelsedag. En måsteläsning – självklart med referens till […]
[…] Bloggar:tant, islamineurope, deeped, sanne, jerlerup2, ansgarssyskon,global voices, ingerö, enmansutredningen, copyriot, fredrikedin, hax2,blogghoran, camilla, beelzebjörn, emanuelkarsten, richard silverstein,loonwatch, oyvindstrommen, lenin’s tomb, dagens konflikt, parkstugan,umr, röda berget, pelaseyed, lodenius, ardin, jinge, svensson23, röda malmö, henning, popvänster, vad bör göras, hans lind, stefan sundström,biology and politics, annarkia2 […]