Dagens lucka öppnas in i själens djupa skrymslen, där vi i vår familj delar en längtan efter – och en fullständigt, genetiskt bekräftad, brist på förmåga till – extrem effektivitet. Till någon slags effektivitet alls, faktiskt. Det ligger liksom bara inte för oss.

När jag försöker vara extremt effektiv viker jag tvätt med en hand medan jag förhör läxor och med den andra handen städar leksaker. Resultatet brukar bli blandade klädhögar, förvånansvärt intressanta ”kunskaper” som barnen glatt delar med sig av i skolan sedan, och leksaker invirade i udda strumpor. Eller ibland strumpor invirade i udda leksaker. Det är ett extremt effektivt sätt att få göra om alltihopa från början.

Vid den andra typen av extrema effektivitets-försök ingår det nästan alltid kaffe. Och när man håller på med det här med kaffe så är det ju på något sätt lätt hänt att man blir sittande en stund med en tidning. Eller en skiva, eller ett barn som berättar något för en. Man kan säga att en kaffepaus är extremt effektiv i vår familj, effektiv på det sättet att den återför oss till vår vanliga ineffektiva gång.

E är egentligen det bästa exemplet av hur vi fungerar, rent effektivitetsmässigt. Hon kan sitta en hel morgon och noggrant och tålmodigt  trä upp alla våra pepparkaksformar på vår hushållspappersrulleshållare. Sedan dumpar hon dem glatt i golvet går och häller ut alla kastruller på golvet istället. Petimetrighet som leder till kaos, det är oftast slutet på historien när vi försöker vara så där effektiva. Vi beundrar effektivitet, eftersträvar effektivitet och lever i en fullständig avsaknad av effektivitet.

Men S, han toppar oss allihopa. Imorse innan skolan (som alltså började ovanligt och obehagligt tidigt) hade han städat sitt rum ”inför julen. Ja, och inför min födelsedag också. Den kommer ju precis efter julen. Och jag städade så bra att jag liksom inte behöver städa rummet innan sommaren heller. Eller förresten inte innan jag fyller tio.” Jag öppnade dörren för att titta in och bli vederbörligt imponerad men det var lika mycket legobitar och trollerilådor och schackpjäser och böcker framme som vanligt. Hade han möjligen röjt undan sina kläder? Jag tittade på skrivbordsstolen, nej, där låg de, precis som de ”skulle”.

I och med att jag öppnade dörren till S:s rum och bara stod tyst kom de andra och ställde sig omkring mig. H tittade in.

-Men S, har du städat mitt rum istället för ditt NU IGEN? sade hon och gick och kollade, ty hon har en mycket tankspridd bror. Han hade inte det heller.

S tittade på oss med snopen min.

-Men alltså det var när jag sov, jag drömde att jag städade och så kom jag på att om jag drömmer det RIKTIGT riktigt RIKTIGT starkt, så kanske ni också drömmer att jag har städat och så behöver jag aldrig mer städa.

Effektivitet på en av de högsta nivåerna vi kan åstadkomma här hemma.

You may say I’m a dreamer
but I’m not the only one