Dan före dan före dan före dopparedan.

And all through the house not a creature was stirring, not even a mouse.

Alla har somnat, alla utom jag.

Hunden har somnat på sitt vanliga sätt, uppochnedpåvänd, med tassarna i vädret, mitt på vardagsrumsgolvet.

E har somnat på bästa tänkbara sätt, hon var så glad och uppeldad och lycklig och for omkring. Ungefär samtidigt som jag tittade på klockan och insåg att det var läggdags, insåg hon visst samma sak. Mitt i leken tog hon sin sovanka och napp och gick och ställde sig vid sängen.  Hon sover nu med sin sovankan i ena handen, en napp i andra och en napp i munnen. Det är bra att ha ganska många nappar. Det är en ny idé men den har satt sig starkt. Två – tre stycken är ett lagom antal.

The children were nestled all snug in their beds

A har somnat fast motvilligt. Han hade bestämt sig för att vara vaken tills tomten kommer på julnatten. M och jag gav vårt fulla gillande till planen – för så kan man göra åt planer som inte går att sätta i verket – och han planerade det noga. Han satte fyra kuddar i sängen så att han kunde sitt-vila. Han fyllde sitt förråd av cd-skivor och Bamsetidningar att bläddra i. Han såg till att ha kritor och målarböcker nära till hands. Han tog till och med in en cykelflaska vatten och fyllde, så att han kunde dricka när han blev trött. Men naturen strävade emot honom. Vid halvnio ropade han på mig. ”Jag kanske blundar lite bara. Det räknas inte. Så om du kommer in hit och ser att jag blundar så sover jag ändå inte. För jag VAKAR.” Nu blundar han. Och jag tror inte att han vakar.

S har somnat villigt och nöjt. En stor dag idag, första julavslutningen som etta. Han hade en kubikmeter julpyssel med sig hem (det är möjligt att det måttet är mer – öh – emotionellt än  realistiskt) och var trött och nöjd, en trevlig omväxling till ”trött och arg”.

while visions of sugar plums dance in their heads

H har somnat trött och arg. Det har varit en jobbig dag, en dag som hon längtat efter och som nu är slut. Luften har gått ur henne och hon, som annars är lugnet personifierad, har skrikit fula ord (”snorunge” – lägre tillåter hon sig inte att sjunka ens på en dålig dag) till brorsorna och gråtit och skrikit. Jag har full sympati. Nu sover hon så intensivt att glasögonen ramlat av.

M sover den rättfärdiga, välunnade sömnen hos någon som har slitit hårt idag och kommer att ta ut sig även imorgon.

Själv sover jag inte än. Men snart. Jag skall bara. Sedan skall jag sova, o,  vad jag skall sova. Du borde också sova. Men läs klart först.

Jag sitter och skriver vid vardagsrumsfönstret. Ute i trädgården rör det på sig. En tomte? Det hade varit trevligt med en liten hustomte, en snäll, rar gubbe som i tystnad utförde små och tråkiga arbetsuppgifter av fejande och plockande. Kanske en tomte som kände det lilla livet i skogen och naturen, kanske vore det en gammal men rask typ, med glimten i ögat, en tomte som rusar från ena änden av gården till den andra i sin flit och sin iver.

And I heard him exclaim ere he drove out of sight: Merry Christmas to all and to all a good night.

_________

PS. Diktcitat av Henry Livingstone – eller möjligtvis Clement Moore. För den som vill sätta sig in i den fascinerande författarproblematiken kring dikten ”Twas the Night Before Christmas” lite närmare, rekommenderas den här länken som förvisso inte är objektiv, men kanske desto mer underhållande för det: författare till dikten

PS2. För er som undrar var alfabetsfundamentalisten i mig tagit vägen kan jag meddela att samtliga z i inläggstiteln står i bokstavsordning.

PS3. Gå och lägg dig!