Det man inte har i huvvet, får man ha i generna


H: Mamma, jag har något allvarligt att säga.

jag: Mhmm..

H: Jo, du vet det här vi sade igår, att vi bara äter lördagsgodis på lördagar.

jag: Mmm.

H: Det är HELT ok med oss barn.

jag: Mhmm. (gör tummen upp)

H: Vad sade du?

jag: Mhmm.

H: Det  hörs lite dåligt.

jag: Mhmm…

H: För att det är lite svårt att prata tydligt när man stoppat in en hel glass i munnen för att inte jag skulle se, eller hur?

jag: (öppnar munnen) Ja, och kallt.

H: Man såg liksom glasspinnen som stack ut.

jag: Jag tänkte att du skulle tro att det var något annat.

H: Mamma, jag är ett barn. Alla barn känner igen glasspinnar.

jag: Förlåt.

H: Så. Hur många gånger skulle vi äta lördagsgodis, den här helgen? Jag minns inte riktigt.

jag: En.

H: Två, eller hur? Eller tre? Jag hör så dåligt.

jag: Föräldrarna bestämmer nämligen även om barnen är väldigt intelligenta och vet bättre än dem.

Paus.

H: Ja, DEN saken har jag ju märkt.

 


4 svar till “Det man inte har i huvvet, får man ha i generna”

  1. Barn kan! Heja heja! Är övertygad om att de vet mer än vi och definitivt mer än vi tror.