H: Mamma, jag har något allvarligt att säga.
jag: Mhmm..
H: Jo, du vet det här vi sade igår, att vi bara äter lördagsgodis på lördagar.
jag: Mmm.
H: Det är HELT ok med oss barn.
jag: Mhmm. (gör tummen upp)
H: Vad sade du?
jag: Mhmm.
H: Det hörs lite dåligt.
jag: Mhmm…
H: För att det är lite svårt att prata tydligt när man stoppat in en hel glass i munnen för att inte jag skulle se, eller hur?
jag: (öppnar munnen) Ja, och kallt.
H: Man såg liksom glasspinnen som stack ut.
jag: Jag tänkte att du skulle tro att det var något annat.
H: Mamma, jag är ett barn. Alla barn känner igen glasspinnar.
jag: Förlåt.
H: Så. Hur många gånger skulle vi äta lördagsgodis, den här helgen? Jag minns inte riktigt.
jag: En.
H: Två, eller hur? Eller tre? Jag hör så dåligt.
jag: Föräldrarna bestämmer nämligen även om barnen är väldigt intelligenta och vet bättre än dem.
Paus.
H: Ja, DEN saken har jag ju märkt.
4 svar till “Det man inte har i huvvet, får man ha i generna”
Överlistad! Hon är bra på att argumentera dottern din 🙂
Barn kan! Heja heja! Är övertygad om att de vet mer än vi och definitivt mer än vi tror.
Knivigt läge.
[…] ren genom många leder […]