Jul 232012
 

-Jag går ut och joggar, om det passar dig, säger M till mig. A tittar på hans träningskläder och blir inspirerad.

-Jag vill också, säger han.

Han försvinner in i sitt rum och svidar om till t-shirt och shorts, kommer ut igen och visar upp sina muskler.

-Nu skall jag träna, säger han. Så tar han sitt pick och pack, går ut till vår nya studsmatta, kravlar upp med sin utrustning, och sätter sig på mitten av den. Sedan tar han fram utrustningen, placerar den försiktigt omkring sig,  och börjar mycket försiktigt träna på att bygga lego.

Muskler!

 

 

Jun 112012
 

Och strax hade Fotbolls-EM Julius Caesar lagt hela världen under sig. Hela världen? Nej, en liten gallisk by, i form av en osportslig familj, kämpade tappert vidare…

S:s kompis: Skall du också kolla på matchen?

S: Matchen?

S:s kompis: (stirrar, förundrad över denna flagranta brist på allmänbildning, förtydligar sig dock vänligt) FOTBOLLEN alltså.

S: Öh – nä – för att – du ser ju själv – det regnar.

 

Jun 012012
 

Saker jag inte har köpt till barnen inför sommaren:

-Studsmatta
-Innebandymål med klubbor
-Basketkorg och boll
-Sådan där slag-färdig tennisboll som sitter på en stång + racket
-Klättringsutrustning

 

Saker jag har köpt till barnen inför sommaren:

-Solkräm
-Massa mysiga böcker som vi kan läsa för varandra
-Såpbubbleutrustning
-Slagfärdiga serietidningar
-Picnickorg + filt

 

Maj 042012
 

A tittar på sina nya jumpaskor, mycket lycklig.

-Åh vad fina de är, röda och vita och svarta och så fina bubblor det blir när man går.

-Skoavtrycken som blir i marken alltså, rättar H världsvist. Och så GÅR man inte i jumpaskor, A! Det är ju JUMPAskor!

-Nej, förlåt. Jag skall aldrig ha på mig dem om jag inte skall sitta still, lovar han högtidligt. Du vet, till exempel vid datorn.

Kanske skulle ha köpt något mer sittvänligt istället. 

 

 

Apr 262012
 

Det var ju som sagt Skolstashow igår – H uppträdde och grabbarna och jag var publik, tillsammans med många andra stolta familjemedlemmar till andra uppträdande. Det var jätteduktiga barn som dansade och sjöng till kända låtar (Euphoria förekom minst tre gånger) och jag tror att alla de medverkande barnen växte av att framträda inför publik.

Några nummer stod dock ut lite från mängden – några av H:s vänner rockade rockring till musik, det var jättesnyggt. I bilen på vägen hem kommenterade H deras nummer och sade att hon tyckte att de var ovanligt duktiga.

Det fick S att börja tänka efter. Såsom ettagluttare får han inte vara med i showen än, men nästa år. Han blev alldeles inspirerad av de rockringsrockande tjejerna och sade:

-Nästa år tänker jag också göra något sådant där coolt till en låt, något som jag är jättebra på. Hm…jonglera kanske, fast det kan jag ju inte. Eller trixa med en fotboll! …fast det kan jag ju inte heller. Hmmm…kanske…. jag vet! Bygga lego till musik!

Mar 262012
 

Ännu en gång har ett viktigt meddelande dykt upp på H:s dörr.

H for på handbollsavslutning efter skolan och innan hon kom hem for jag på föräldramöte på förskolan. Hon hade väntat och väntat på att jag skulle komma hem, säger M. Väntat och försökt att hålla sig vaken. Men när det inte gick längre så skrev hon en lapp. Den var så fin, så ni får också se den.

Ja, handbollstjejerna hade spelat mot mammorna idag (och min integritet tackar innerligast för att det inte var min tur att skjutsa dit tjejerna idag!) och vunnit. Och inte bara vunnit – vunnit ett fint pris.

Medalj!

Jag vet inte om man kan ha en handbollsmedalj i en familj och ändå ha en tagg på bloggen som heter ”Hur man vet ifall man tillhör en sportig familj”. Men man kan ju försöka.

Jag blir så rörd av att hon vill dela det här med mig och att hon till och med skriver en lapp. Älskade vän, du är värd många många medaljer bara för att du finns. Det känns så viktigt att säga att jag nästan vill väcka henne. Men bara nästan.

Jag tror jag skriver en lapp på hennes dörr istället.

Mar 052012
 

Det här trodde jag att vi var genetiskt säkrade emot i vår familj. Visst, hon är M:s dotter också, men våra gener är samstämmiga på den här punkten.

Klockan sju imorse.

Det är som om Björn Ranelid började ge kurser i ödmjukhet. 

Klockan sju imorse, innan jag ens druckit kaffe.

Som om Socker-Conny fick en son som började dansa balett.

Klockan sju imorse, innan jag ens druckit kaffe, så sade H till mig –

Som om Moder Teresa börjat jobba som begagnadbilförsäljare.

Klockan sju imorse, innan jag ens hade druckit kaffe, så sade H till mig – och hon såg så himla änglalik ut när hon sade det –

Som om Doktor House började låna sina värderingar från  Tomas di Leva. 

Klockan sju imorse, innan jag ens hade druckit kaffe, så sade H till mig – och hon såg så himla änglalik ut när hon sade det – hon sade det som att det var en självklarhet –

”Mamma, det är match i helgen.”

Som om James Bond fick en son som ”bara vill sitta här och lukta på blommorna”. 

Hon såg så ÄNGLALIK ut när hon sade det!

Men jag är stolt över att säga att jag klarade det. Man får sina chocker, man reser sig, man går vidare. Handbollsmatch i helgen- OK. Då blir man väl en sådan där idrottsmamma  . Allt skall man vara med om.

Som om Annika Lantz vaknade en morgon och kände sig lite tystlåten. 

Feb 062012
 

Morgon, bråttom till skolan. När jag backar bilen ser jag väggen där familjens alla pulkor står uppställda, nu också några skidor efter att storbarnen och M gjorde skidäventyr igår.

S: Förresten, mamma, en av mina skidor gick av igår, framböjen liksom trillade av när jag ramlade.

jag: Ojdå. OK, då får vi köpa nya då?

S: Nä. Nej, jag tycker inte det. Men ett nytt schackspel vore bra.