aug 202012
 

Sprid gärna den här annonsen.

Sökes: Person som utan att se det som en traumatisk upplevelse, kan skära ut två papper på 35×40 cm  (olika mönster). 

 

Ja, det är möjligt att just den här hushållsnära tjänsten saknas, för det kanske bara är jag som är en tänkbar kund?

 

Alla andra mammor tycker nämligen förmodligen att det är lätt att skära ut papper som skall vara 35×40 cm stora.

Alla andra mammor tycker säkert att de sista veckorna av sommarlovet är härligt oförstörda av tankar på det där jämrans pappret som skall vara 35×40 cm stort.

Alla andra mammor visslar säkert glatt och lyckligt medan de elegant skär ut en bit papper i precis rätt storlek från precis rätt typ av papper utan att ens mäta på mindre än en kvart.

Alla andra mammor klarar säkert av att hantera det extremt lättskrynklade och sköra utskurna pappret på 35×40 cm och frakta det i oförstört skick genom husets alla rum, in i ryggsäckar och hela vägen till barnens skola, så att barnen skall kunna ha det i sin låda.

Och alla andra mammor som inte gör det tubbar säkert sina respektive att göra det…

 

Egentligen hade vi dealat att M, som ju är sjuksköterska och därför lite mer praktiskt lagd, skulle fixa de där eländiga papprena. Men så löste han hela den synnerligen kladdiga E-bestämde-sig-för-att-prova-att-bajsa-i-katternas-låda-situationen, så jag tänkte att jag fick lov att ta tag i de där papprena. Så jag gjorde det.

Det var inte SUPERultraTOTALbautaJÄTTEtraumatiskt, det var det inte. Det gick på under fyra timmar och ingen skrattade ihjäl sig under processen (allra mest skrattade inte jag ihjäl mig). Med hjälp av sax, två olika nyanser av blå pennor, en vinkelhake,  två måttband och en tumstock samt ett oändligt antal böner till en högre makt lyckades jag, trots mitt medfödda tummen-mitt-i-handen-handikapp, få till två hyfsat korrekta varianter av det &(/=”! pappret, ett i svagt turkost med gräddfärgade slingor (H:s) och ett i guldpapper med guldprickar på (S:s). Jag lyckades till och med rulla ihop dem och fästa ihop dem med någon slags yttre banderoll, då…tja…det är lite jobbigt att prata om det.

Det enda stora misstaget, så här i retrospekt, som jag kan se, var att jag inte mutade någon av barnen att hålla E borta från köksbordet tills papprena var framme i skolan. Kan man väl säga.

Men vadå, man lär sig något lite varje gång man gör om övningen. Och åtta timmar, sammanlagt! Rekord!!

Fast nästa år skall även A ha en sådan där låda som man behöver ha ett papper i.

Så, som sagt, och jag kan inte betona det nog, sprid gärna den här annonsen:

Sökes: Person som utan att se det som en traumatisk upplevelse, kan skära ut två papper på 35×40 cm  (olika mönster). 

och så förstås den här:

Sökes: Papperspysselrelaterad terapi.