nov 202012
 

Vår katt Frodo har dött. Den stora och vita katten som kom till oss i somras.

Igår kväll låg han i en korg och andades inte. Vi vet inte vad som hände – tidigare på dagen sprang han omkring och lekte och var glad. Igår kväll skulle M säga godnatt till katterna och kom springande efter sitt stetoskop och hittade inga hjärtslag.

Våra stora barn är förstås ledsna. Mycket tårar och sorg. Alla av dem har varit nere och klappat på Frodo, som ligger i sin korg och sover sin sista sömn. Han ser fin ut och avslappnad.

Döden är sorglig och slutgiltig och skrämmande. Men barnen skjuter den inte ifrån sig. De jobbar stenhårt med att acceptera och förstå. De tar hand om varandra och försöker göra varandra glada. De vill ha sagor om vad Frodo gör nu. De har bestämt hela begravningen som vi skall hålla i eftermiddag. De är helt enkelt oerhört skickliga när det gäller att ta hand om sin egen och varandras sorg.

Vi pratar om att farmor och Ansgar som bor på sitt moln med vår gamla katt Ville, har fått en ny vit katt nu. Vi har pratat om att man ibland när de är ledsna kanske de nästan kan känna att Frodo ligger och vilar i deras knä. Vi pratar om sorg och saknad och att katter är viktiga för oss. Vi försöker att inte prata sönder allting, men vi pratar. Man behöver prata – både vuxna och barn.

Både A och H ville att jag skulle gå med in i skolan och berätta för deras fröknar om vad som hänt. S ville det inte. Alla reagerar vi lite olika. När M berättade imorse kastade sig A in i min famn och S ut ur den. Så reagerar man ju – någon vill vara i fred och någon vill ha en kram. Och E är mest upprörd över att vi andra kramas och är ledsna, och hon inte förstår varför.

Och Frodo vilar i sin korg. Oberörd. Oberörbar. Han fick leva sina sista månader på landet med självservering av möss. Han hade många små barn som klappade honom och dyrkade honom. Han hade sin bror Felix och kattungarna, som han lärde sig att älska, en hund att reta, och människor att kela med. Jag tror att det var ett lyckligt liv.

Och nu är det slut. I stillsamhet i hemmet. Begravningen hålls i kretsen av de närmaste. Med tacksamhet skall vi minnas en fin och ståtlig katt. Farväl Frodo.

Random Posts

Loading…

  18 Responses to “Frodo”

  1. <3

  2. Men så tråkigt.

  3. Beklagar. Vår Smilla gick bort för snart ett år sen, det gick lika fort. De lämnar större hål efter sig än vad man tror…

  4. Så tråkigt! Även en katt kan lämna ett stort tomrum efter sig!

  5. Å vad tråkigt…..

  6. Usch vad tråkigt! <3

  7. Åååhhh alla tankar till er <3. Himlen fick ännu en vacker stjärna. Vila i frid lilla kissen. Kramar en kattvän

  8. Tråkigt!

  9. Beklagar. Klappa de kvarvarande katterna från mej.

  10. Får mig att tänka på att många barnböcker som handlar om döden just handlar om djur som dör. Fint skrivet.

  11. Va sorgligt..

  12. Hemskt! Skickar sympatier och stora kramar!

  13. Oj, vad tråkigt! Kram

  14. En sån fin katt, Frodo. Förstår hur ledsamt för er att förlora honom. Du har en unik förmåga att berätta om tillvaron – och ’frånvaron’ – med kärlek och uppskattning invävd i praktiskt taget varje mening. RIP Frodo!

    Gråtrörd(!) tänker jag på er. /Kattänklingen

    Ps. Är det onödigt att be om att få en glimt från begravningen?

  15. Kramar till hela familjen!

  16. Tack även för din kommentar ang. ”Greta”. Jag har försökt svara där:)

  17. Åh lilla Frodo. 🙁 Förstår så väl att ni saknar och sörjer. Det sägs att döden är en del av livet, men det betyder inte att man någonsin vänjer sig. Maja har fått ännu en vän i sin katthimmel nu. 🙁

Sorry, the comment form is closed at this time.