H:s hemmadag. Den började jättehemskt, med att H redan vid femtiden tjöt i babyvakten ”Nån vuxen! Nån vuxen!” (för vi har lärt henne att om hon vill ha hjälp skall hon alltid ropa på nån vuxen) och då hade hon bajsat och vägrade absolut att somna om. Jag vaknade inte av detta, jag är en så hjärtlös mor att jag sover om inte A vaknar, och M skall – är det meningen – sova om inte H eller S vaknar – fast som vanligt fungerar alla sådana där planer bättre i teorin än i praktiken.

Jag vaknade av att M kom in och sade ”först bajsade hon, sedan blev katten galen och nu sjunger S” vilket visade sig vara sant. I babyvakten hörde man tydligt en mycket späd röst stämma upp i ”o-ack-ack-ack-ack-a, o-ack-ack-ack-a, små gjororna” och så var familjen vaken, om än inte särskilt trevlig.

Men sedan bättrade dagen sig avsevärt. Treårskontroll av H, för en gångs skull ett sjukvårdsbesök där jag inte, hur mycket jag än ansträngde mig, kunde komma på något att oroa mig för i förväg, eftersom just språket (som de kollar mycket på på treårskoll) ju alltid kommit väldigt lätt för henne.

Bvc-sköterskan frågade: benämner hon föremål med rätt namn eller uttryck? och jag förklarade när jag häromdagen tittat ut genom bilfönstret och sagt ”kolla, H, en traktor” och hon kastat en blick och sedan sagt med föraktfull tonårsröst till mig ”mamma – en FRONTLASTARE är det” och bvc-sköterskan skrev i journalen ”dottern kan, modern mer tveksam”. Det är inte så lätt att flytta ut på landet alla gånger, skall jag säga, alla dessa fackuttryck.

Sedan fick H peka på bollar och bilar och muggar och äpplen och prata om pottan och nappen och visade ytterligare sin verbalitet genom att säga saker i stil med ”min pappa dricker helst kaffe i sin mugg, men mamma dricker i princip bara te på morgonen” (häromdagen när jag överlyckligt skrek ”Silas säger tvåordsmeningar igen” till M så hörde vi båda inifrån barnas rum hur Hs röst sade ”Jag kan OCKSÅ säga tvåordsmeningar” vilket jag tycker är en oerhört rolig (femords-)mening).

Sedan åkte vi hem och H:s kompis M med mamma kom hem till oss på lunch och lek. Då var glädjen fulländad för H och mamman E och jag satt vid matbordet och bara log åt det glada barnfniss vi hörde (tätt åtföljt av de sedvanliga krascharna och ljuden av papper som revs sönder). Man blir liksom varm i hela kroppen, sade jag till E, men sedan visade det sig att M bara hade satt igång elementen imorse.