Tack för alla svar på föregående inlägg, både on och off-blogg. Vi vuxna pysslar, tillsammans med farfar, faster etc.  med den här märkliga vuxensörjarvärlden som innebär kontakter med begravningsbyrå och präst och sådant. En bra sak, för man har något att göra. Men konstig.

Såhär ungefär reagerar barnen:

A: glad som vanligt, märker av konstig stämning ibland och flinar desto mer mot alla och ropar sitt "heeeeejjjj" vilket faktiskt funkar rätt uppmuntrande

S: vill inte vara hemma. När man frågar varför säger han "det är så tråkigt hemma för farmor har dött". Tur att han har dagis (bara den här veckan, sedan är det hela juli utan dagis). Han är också väldigt orolig för saker, t ex att bilar skall köra på oss och så måste man säga att man älskar varandra och pussas väldigt mycket. "Jag älskar lille S"-sången är väldigt populär.

H: Väldigt orolig för sin far. Frågade här om morgonen: "Vem skall vara din mamma nu då?" och när M sade att han inte hade någon mamma längre, så blev hon mycket upprörd "Men det måste man ha! Alla måste faktiskt ha en mamma. Annars blir jag lessen." Så handlar det mycket om att hon sknar, och blir ledsen och gråter.

För egen del försöker jag skaffa böcker åt dem men det är inte det lättaste med bilderböcker som handlar om döda farmödrar (farfäder etc skulle förstås också gå bra). Det här har jag fått tag på eller beställt hittills:
Adjö herr Muffin (Anna-Clara Tidholm och någon annan)
Min farfar och lammen (utgiven av Sveriges auktoriserade begravningsentreprenörer eller något i den stilen, bra men jag tror att den riktar sig till något äldre barn)
Alla döda små djur (är det Wirsénarna kanske? Handlar iallafall om en massa barn som "öppnar begravningsbyrå" en sommar och begraver alla små döda djur med psalmsång och frejdigt gråtande. Lite härlig sådär och kanske en bra förberedelse för begravningen?

Annars har jag inte hittat så mycket bra. Alla förslag mottas med tacksamhet.