Undrar ni hur det går med tandfebreven? Jag kan berätta att det går ganska bra. Med oregelbundna mellanrum, men sisådär en gång i veckan kanske, så skrivs det ett brev till tandfen som hamnar under kudden. Ett av de sötaste på länge var det här, även om det var LITE för tidigt…men ändå…

(Namnunderskriften bortklippt som vanligt)

Tandfen svarar, oftast med en Bellmanhistoria (vilket tandfen berättat för mig i förtroende att hon är mycket glad att hon kom på – dels får hon sitta och surfa och lära sig Bellmanhistorier, vilket alltid är roligt, och dels uppskattar H dem så väldigt mycket).

Men nu, förstår ni, har det hänt något mycket märkligt. Vid helt oförutsägbara tidpunkter har nämligen meddelanden börjat dyka upp från – – –

självaste Bellman.

Det är sant, han skriver till henne. Visserligen väldigt tokiga saker och väldigt tokiga platser lämnar han breven på också. Men det är ju så med Bellman. Man vet aldrig var man har honom.