jan 042012
 

Vår tomteparad, obligatorisk varje år.
Tomten som sitter och skriver i en bok i mitten någonstans har vunnit familjepriset: ”tomten mest lik kyrkovaktmästaren i Hökhuvuds kyrka”. 

Imorse sade jag, dumt nog i barnens närvaro, till M att vi kanske borde börja röja bort julen. ”Iallafall tomtarna,” sade jag och hade ingen aning om vilka konsekvenser mitt lättvindiga utlåtande skulle få. Innan M han säga att han höll med mig så hade en kör av protester börjat höras. Bland barnens argument märktes ”å julen varar än till påska” och ”men de är ju så FIIIIIIINA”.

Jag beslöt mig därför för att vänta tills alla barnen sov.

Sedan tog jag upp stora banankartongen märkt ”jul” för att plocka undan tomtarna men märkte då en ytterst konstig sak. Deras antal hade redan minskat ganska avsevärt. Jag frågade M om han hade plockat undan några tomtar men det hade han inte. Jag undrade var de hade tagit vägen. Jag funderade på om Trädgårdstomtarnas_Befrielsefront (Front de Libération des Nains de Jardins) hade utökat verksamheten till att gälla även porslins- och garn- och trätomtar. Jag letade överallt i huset.

Och si! Den som söker skall finna.

I H:s pysselskåp:

 

I S:s tröjlåda:

Ja, vad kan man göra? Känner de så starkt för saken, så…. Tjugondag Knut får det bli. Och efter läggdags.

en besläktad nyhet

Random Posts

Loading…

  3 Responses to “Gömd men inte glömd”

  1. Söt historia 🙂

  2. De har förstånd era små. Inte en dag före 13/1!!

  3. […] 8 poäng – Här förvaras dyrbarheterna nonchalant i sänghalmen. Här gömde sig en gång känd rödrock som ville bli vid sin läst.  […]

Sorry, the comment form is closed at this time.