maj 302012
 

 

När E trillar och slår sig – och det händer då och då kan man lugnt säga – så dyker storasyskonen alltid upp. Det är ”mamma” eller ”pappa” hon ropar på,och vi som håller, blåser och bär och tröstar. Men det kommer syskon också.

De tröstar, klappar, kramar, de kommer bärande på saker som kan tänkas göra livet gladare och mjukare och snällare för E. Nappar, förstås. Gosedjur som kan trösta. Ibland någon rolig leksak som kan distrahera.

Detta är E så van vid att hon förväntar sig det. Det är väl så när man är yngst och så älskad.

Bortskämd? Kanske, men så enormt älskad. Trygg i att det finns många som bryr sig om henne.

Om de inte kommer, för att de till exempel inte är hemma, så sitter hon kvar och väntar, tyst och fundersam, och börjar sedan ropa på dem. När de inte kommer börjar hon leta efter dem. Hon vet att de behövs, är en del av helandeprocessen. Hon behöver deras tröst också.

På förskolan kommer inte alla syskonen, det vet hon. Men A kommer om han är i närheten och med honom hela hans söta E-dyrkar-gäng.

Och jag tänker att så är det för E. Det finns folk runt omkring henne, inte bara föräldrar som plockar upp en, håller en i famnen och blåser och vyssjar. Det skall komma fler också. Hon har som ett hov av välgångsivrare. Det är en lyx att få växa upp så.

Bortskämd? Kanske. Men så enormt älskad, trygg i att det finns många som bryr sig.

Imorse var det A som gjorde sig illa, snavade på något sätt när han på sitt egenuttänkta ”coola” och fiffiga sätt skulle klä på sig skorna utan att använda händerna. Han grät, jag tröstade. Och när jag vände mig om stod E där, och sträckte fram två nappar mot A. För hon vet vad man behöver när man slår sig.

A blev glad och stoppade till och med napparna i munnen (den ultimata uppoffringen) och under processen försvann tårarna, som av magi.

Och även jag kunde vara glad och konstatera en sak: det är inte bortskämdhet hon lär sig av att alla svärmar runt henne. Istället lär hon sig hur man tar hand om andra, hur man visar omsorg, omtanke och ger tröst.

Får hon kärlek av andra, ger hon kärlek till andra. Hon är så enormt älskad, trygg i att veta att det finns många som bryr sig om henne, som hon också kan bry sig om.

Random Posts

Loading…

  5 Responses to “Den stora gåvan”

  1. 🙂

  2. Just! Och det där nätet av omsorg och medkänsla kan utsträckas till… alla!

  3. Fin och rörande text.

  4. Vilken underbar familj du har! Blir så glad av att titta in här och läsa om er vardag.

Sorry, the comment form is closed at this time.