jun 272012
 

Hon skriker på natten. Nästan aldrig, men inatt.

Jag är hennes vagga. Personligt inkörd, invand.

Det enda som är ok i hela universum är att bli buren i famnen

av någon som med mjuka steg går fram och tillbaka,

någon som mumlar fram sången om trollmor.

Det är det enda som är acceptabelt. Det enda som är tryggt.

Jag är hennes vagga.

Körsbärsträ, tänker jag mig, med fin intarsia.

En mjuk madrass har jag med ljusa pastellakan,

och jag behärskar den rogivande rörelsen som inte kräver utan bara ger.

Lite gammal, lite gisten, lite gnisslar det om mig.

Men jag är en van vagga. I know how to rock.

Varje vagga vet vad belöningen är: ett barn som långsamt slappnar av,

lugnad av rörelsen och tryggheten,

ett barn som lutar huvudet mot en,

hon vågar släppa sin förtvivlade vaksamhet,

sin kamp med stormen.

Just nu är jag hela hennes värld, hela hennes ro, hela hennes förnöjsamhet.

Vi vaggar fram i natten, en minut i taget,

tar ingenting för givet,

begär inga löften om framtiden.

Allt är nuet, allt är gott.

Jag är hennes vagga. I know how to rock.

Random Posts

Loading…

  12 Responses to “Hush little baby”

  1. Underbar text. Gillar som man säger på facebook.

  2. Så fint.

  3. Underbart. You rock.

  4. You do rock!

  5. Allt är nuet – jag är din vagga – så fint!

  6. Så fint.

  7. You rock! På mer än ett sätt! 🙂

  8. ‎”vågar släppa sin förtvivlade vaksamhet” finfint

  9. Poesi och känsla på hög nivå!

  10. Precis så. Så fint.

  11. Så fint skrivet! Vilken trygghet för din dotter. 🙂

Sorry, the comment form is closed at this time.