jul 082012
 

Vaknade imorse av följande ljud som upprepades och upprepades: pytteliten knackning, litet smackande ljud som när plast landar på trä, E:s röst som säger ”ajabaja”, pytteliten knackning, litet smackande ljud som när plast landar på trä, E:s röst som säger ”ajabaja”, pytteliten knackning, litet smackande ljud som när plast landar på trä, E:s röst som säger ”ajabaja” – och så vidare.

Går upp för att kontrollera, då har E gått in i A:s rum, tagit alla hans Ninjago-skelett och andra lego-otäckingar, ställt upp dem i en hög längst upp på trappen, före trappgrinden. De står där, som soldater på led, och hon bakom, som generalen som inspekterar styrkorna.

Sedan puttar hon dem i ryggen med pekfingret, en efter en, så att de smätter iväg nerför trappan och åstadkommer det smackande ljudet. Sedan har hon övermannats av insikten att man inte får göra så och förmanat sig själv.

Och sedan glatt hoppat vidare till nästa gubbe, smättat iväg, förmanat. Och igen, och igen, och igen.

En rätt oförsiktig general. 

Random Posts

Loading…

  7 Responses to “Autodidakt”

  1. 🙂 Jag ser scenen framför mig.

  2. tänk så mycket dom lär sig genom lek

  3. Man skulle ha ett koppel av ungar omkring sig, så man hade nått att skriva om!

  4. Håller med Irirs, så många roliga scener!

  5. Näää! Jag tror att ”ajabaja” bara var ett mer informellt sätt att meddela ’dödsdomarna’ 🙂

  6. Va gulligt!

  7. Ååå hon är så gullig säger Olle o Einar!!;)

Sorry, the comment form is closed at this time.