jul 102012
 

Framme! Bilen har landat, barnen har drösat ur, vi har hälsat, ätit, och nu är vi framme igen vid själva sinnebilden för vår västkustsommar – vid havet, vid badviken. Vår badvik. Ett par veckor om året i kalendern men för alltid och evigt fastmejslad inom mig, insorterad under ”VÅRT” i hjärnan.

Barnen stojar med morfar i vattnet och det är varmt och blött i luften, snart regn. Den där doften, den salta, varma.

Och för en sekund är det här allt: barnen, havet, friheten, värmen, stillheten. Inget är längtan eller framtid.

Men så tänker jag på M, kvar därhemma, jobbar fortfarande. Honom saknar jag. Och vårt hem och de spännande projekten som väntar där. Vänner, gemenskaper. Och nog finns det annat att längta efter, att se fram emot.

Och jag är fortfarande bara jag, som jag är. Inte klar, inte förnöjd, inte färdig att sluta längta.

I min lyckokänsla – i mitt ”här och nu” vid havet, behövs även längtan, något roligt som skall komma, som inte är med just här och nu. Ännu mera lycka, längre fram, på ett annat sätt. En omättlighet över lyckokänslan – i själva mättnaden, en lust att vara hungrig igen.

Så plötsligt, som av en ängel utan ansikte, omfamnas jag av  Tomas Tranströmers ord:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Det är faktiskt som det skall. 

 

 

Random Posts

Loading…

  9 Responses to “Och det är som det skall”

  1. Bra skildrat om mötet med landet-havet, och längtans förmåga att röra sig vidare.

  2. Västkustskt. Fin närvarande text. Vackert foto.

  3. Valv bakom valv oändligt…

  4. Tranströmer. Always knocks me out.

    Det är en ljuv balans. Längtan efter mer, vilket är en underbar drivkraft. Och kunskapen att njuta av stunden, vilket är en fantastisk förmåga.

    Hoppas dagen blev vacker

  5. en sådan närhet i texten kändes som om det var just nu och här

  6. Förresten… ”bra” ja, haha, oslagbart fantasilös kommentar till något som är av världsklass. Men det vart något av att pufftemat inte riktigt ville låta sig smältas ned i mixen av hav, salt värme och … ja, jag hade väl helt enkelt velat få vila lite längre i den där ”sekunden”, alltså. 😉

  7. Gillar din text, gillar Tranströmer,

  8. Oerhört fin text.. Det är något sunt över att ha lusten att längta.

  9. Så sant skrivet, man blir aldrig färdig med livet! Jag tänker mig att så länge man fortfarande längtar och drömmer och önskar, då är allt som det ska.

Sorry, the comment form is closed at this time.