Det är tidigt. Rummet är fullt av sovande barn. Det är mörkt och behagligt, det dåsas och snusas och jag själv är egentligen inte vaken men närmar mig vakenhet – jag hörde ett oväntat ljud. Ett mycket oväntat ljud. H:s dörr.

Plötslig öppnas dörren till sovrummet, av H av alla människor. H. Så här dags på dagen?

-Mamma? Hon viskar försiktigt, som om hon inte ville väcka mig, vilket är lite absurt, eftersom det tydligt är det hon vill. Mamma! En väsning.

-Mm.

-Får jag låna din lila-rosa scarf till skolan idag?

-Öh…öh….(jag somnar om på vägen till ”javisst” och vaknar några sekunder senare.H har kommit fram till sängen och står lutad över mig med ett underligt leende)

-Får jag låna din lila-rosa scarf till skolan idag?

-Eh…är du vaken så här dags? Det händer väl aldrig. Vill du låna min scarf? Men den får man ju inte lå-….vänta ett tag…gick du upp tidigt och frågade om du fick låna min scarf bara för att du trodde att jag skulle vara så trött att jag gick med på det?

Hon ler igen.

-Men alltså, hur kom du upp så här tidigt? Du  – det – det har väl aldrig hänt -har du satt en klocka? Eller? Eller vad hände? Du får inte låna min scarf iallafall, återknyter jag plötsligt, när jag kommer att tänka på väsentligheterna. Men  – eh – varför är du vaken? Egentligen? Vad har hänt?

Hon skrattar lite.

-Jag vaknade tidigt för jag ville leka med katterna. Och så kom jag på att om jag frågade om scarfen innan du hade vaknat så skulle du antingen gå med på det bara för att du är trött, eller – hon gör en gest ut i rummet mot alla som sover – eller så skulle du vakna. Och jag hade lite tråkigt, det var så ensamt. Så jag tänkte, jaja, antingen börjar du inte tänka, och då får jag låna scarfen. Eller så börjar du tänka och då kan du inte sova mer och då får jag sällskap.

Jag tittar på henne, imponerad. Hon har inte fyllt nio än. Innan hon är femton kommer hon att ha fri tillgång till – tja, allt. Jag säger det.

-Oroa dig inte, säger hon. När jag är tonåring kommer jag att ha blivit supermorgontrött. Du har själv sagt det.

-Du kommer också att ha kommit på ännu fler saker som du vill låna av mig, säger jag. Vi krokar arm och går till köket.

Det finns sämre sätt att vakna.