Jag har visat överjordisk godhet gentemot min man. Jag har lovat att baka en kladdkaka som han kan ta med till jobbet imorgon och bjuda på.

-Gå och lägg dig du bara, älskling, så bakar jag, sade jag generöst.

Ytterst generöst.

Nu tänker ni bloggläsare att jag är så överjordiskt god som bakar kladdkaka.

Det stämmer förstås inte alls.

Ni har fattat helt fel.

Det är bara helt normalt för mig att baka kladdkaka.

Den överjordiska godheten hos mig består i att jag inte äter upp M:s kladdkaka.

 

Tja, den överjordiska godheten hos mig består i och för sig av att jag inte äter upp hans kladdkaka för att han lovade mig två stora Marabou chokladkakor om jag inte äter upp hans kladdkaka.

Jaja.

Jag tycker faktiskt inte alls att det har med saken att göra.

Orka bry sig om smådetaljer.

Låt oss fokusera på det riktigt viktiga:

Det står en fantastisk kladdkakeskapelse och svalnar i vårt kök. Och jag kommer inte att äta upp den i natt.

Ryktet om min överjordiska godhet är inte alls överdrivet.