Jag går in på H:s rum för att hämta mig från chocken att killarna övar E i konsten att bråka. Jag sätter mig bredvid H som sitter och ritar modekläder på ett block.

-Fint, säger jag.

-Tack.

-Vet du att dina brorsor försöker lära E hur man grälar?

-Va?! Hon ser upp från pappret med stor överraskning. Lär de henne…hur man GRÄLAR?

-Ja! Konstigt va?

-Ja, säger hon, med ett sådant där ”ja” som låter som det hemliga handslaget för en klubb med mycket populära medlemmar. Det är ett ”ja” med en speciell karaktär. Ett ”ja” som lyser av rättrådighet, samhörighet med alla som är kloka och en total brist på förståelse för de som saknar den rudimentära intelligensen att inse att alla åsikter som H har är bättre än alla åsikter som alla andra har. Det är ett tonfall som jag ärligt talat avundas henne. Hon kommer att ha en enorm användning för det när hon blir tonåring.

-Ja, upprepar hon, med ett mer konversationsmässigt tonfall. Det var konstigt.

-Ja! För det är ju liksom inte direkt som att hon inte redan kan vara ganska grälig.

-Och, säger H med ett annat, men likvärdigt bra tonfall, ett som närmar sig idévärldens version av det tonfall som Sherlock Holmes använde mot Watson, hjälpsökande undersköna kvinnor och gatstenar, det är ju inte direkt som att brorsorna KAN gräla.

-Ursäkta?

-De grälar ju inte särskilt skickligt.

-Jag kan tycka att de grälar rätt bra faktiskt.

-Mycket är inte samma som bra, mamma.

Hon lämnar mig med bestämda steg. Jag går efter för — ja, vad skulle du ha gjort. Hon kör beslutsamt bort killarna och tar över undervisningen själv.

 

Dörren stängdes framför mig men även om jag hade tjuvlyssnat – jaja, jag tjuvlyssnade förstås. Vad hade du gjort? – så känner jag ett slags ansvar för den här bloggen och dess läsare. Så vad som avhandlades innanför den stängda dörren är information av det slag som jag inte förmedlar här.

Men för att ändå ge er en viss uppfattning om nivån på undervisningen kan jag säga så här: om gräl hade varit en nobelpriskategori och syskonbråk hade varit stamceller så hade varken John B. Gurdon eller Shinya Yamanak fått åka till Stockholm i december i år.