Det är -7 i Enköpingstrakten idag på morgonen och förmodligen ännu kallare i Skolsta. Därför är jag ytterst tacksam att E avstår från att vara katt under promenaden från bilen till dagis idag.
Däremot vägrar hon att ha mössa på sig.
Å andra sidan är hon ytterst noggrann med att hennes docka skall ha mössa på sig. Dockans mössa åker av, o, så många gånger. Och varje gång måste jag stanna, flytta E:s mössa (som jag alltså bär) till andra handen och så klä på dockans mössa med alltmer stelfrusna fingrar.
Jag blir lite full i skratt av att E vägrar att ha mössa men samtidigt kräver att dockan har det, så jag ringer M för att berätta.
Han ler lite över telefonen och frågar:
-Hade du mössa då?
-Va? Jag? Nej så klart inte. Jag är ju vu-
Aha.
-Du menar att E inte vill ha mössa för att jag inte vill ha mössa.
-Ja! Och dockan skall ha mössa för att E måste ha mössa.
-Det är bara en skillnad, säger jag eftertänksamt.
-Just det, säger M.
Och sedan säger jag jättesnabbt hejdå och lägger på innan han hinner säga det: E lyckades få på ”sitt barn” mössan. Hon är således en god och pedagogisk mor. I motsats till – tja – folk som inte lyckas med sådant.
Ett svar till “Intill tredje led”
Det där är för roligt!