E:s guide till alla tvååringar vars föräldrar försöker hindra dem från att ha napp.
Regel 1: Se till att det finns lite förhandlingsutrymme. Jag får till exempel ha napp när jag sover. Det ger en hel massa spännande gråzoner. Jag har bland annat lyckats förlänga napptiden på kvällarna till att börja gälla från sagan genom att tålmodigt bit för bit tidigarelägga napp-skriket. Dina vuxna kommer att tänka ”jaja close enough” och ge dig nappen utan att fundera på det. Nu har jag börjat förlänga napptiden på morgnarna också genom att ta med mig nappen från sängen. På det sättet tänker de bara: jaja – hon är lite trött bara. Jag tar nappen om en liten stund.
Regel 2: Ha morgontrötta föräldrar. Ibland glömmer de att ta nappen förrän det är dags att fara till dagis.
Regel 3: Utnyttja de tillfällen då det är synd om dig. Till exempel: Har du slagit dig i knät? När du säger ”Jag vill ha NAPPIS” med darr på underläppen och tårar i ögonen kan ingen av dina vuxna motstå dig.
Regel 4: Ha ett hemligt förråd av nappar. Helst flera för ibland hittar de vuxna dina gömmor. Och då demolerar de dem fullständigt. Det vill du inte. Så se till att de är väldigt hemliga och gärna utspridda. Sängen duger inte längre – den vittjar de.
Regel 5: Du kan hävda att det inte är du som behöver nappen utan att du talar för din docka eller din lastbil. Det hjälper inte varje gång – inte ens nästan – men någon enstaka gång kan någon, framför allt storasyskon, tycka att det är så gulligt att du får nappen.
Regel 6: Kom på en av dina vuxna med att göra något som de egentligen inte skall göra. Du kanske får se din pappa ta en glass ur frysen en vanlig måndag till exempel. Då kan du le vänligt och sätta dig i hans knä och luta din kind mot hans och sedan viska ”Nappis!” Ingen vuxen med självaktning kan sitta och göra något förbjudet och samtidigt förvägra dig din nappis.
Regel 7: Om en av dina vuxna – eller båda – har glasögon som de ofta tar av sig och sedan inte hittar kan du se till att det finns några nappar intill deras glasögon. När du sedan har hittat glasögonen åt dem och ler charmigt och pekar och säger ”nappen åsså” så vore det väl som självaste den om du inte fick den. Någon tacksamhet måste de ju ha.
Regel 8: Och det här är den viktigaste regeln av alla: Ge aldrig upp. De tror att de kommer att få dig att sluta med napp bara för att det gick fort med dina storasyskon. Men de har hittills inte märkt av ens en hundratusendel av din viljestyrka. Du kommer att besegra dem. Och när du går och röstar första gången som 18-åring så kommer du med stolthet att kunna konstatera att du är den enda inne i vallokalen som hade uthållighet nog. Du kommer att vara den enda där med napp. Yay!
4 svar till “Lucka 5: men jag har en last som håller mig fast”
🙂 Kan man förstå sitt barn f ö r bra? – Bara en fråga helt utan appropå.
Jag ser henne framför mig i det gröna båset.
Åh du ljuvliga… jag nappar på det där.
Vår lilla Tuss kan redan vid knappt tre månaders ålder knappt leva utan sin napp (jo, han har två, en i reserv som vi klokt införskaffade). Men den här guiden är onekligen bra att ha i minnet för oss om ett par år eller så. Vi kommer tack vare E att genomskåda alla hans knep! Tack E! 😀