jan 302013
 

Jag jobbar. M vabbar. Jag ringer hem för att kolla läget.

M: Jodå. Jag har just medlat mellan S och A.

jag: Jaha?

M: S uppfann en tidsmaskin och bestämde att de skulle fara tillbaka till riddartiden. Men då blev A jättesur och ville bestämma vart de skulle åka.

jag: När.

M: Va?

jag: Inte ”vart” de skulle åka – ”när” de skulle åka.

M: (pregnant tystnad som möjligtvis drar lite åt det irriterade hållet)

jag: Vadå?! Det är faktiskt viktigt! Alla vet att tidsmaskiner färdas i TIDEN – inte i rummet.

M: Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här för dig.

jag: För att du vill ha grammatiska förbättringsförslag så klart. Fortsätt.

M: Ja. Så A krävde att få bestämma att tidsmaskinen skulle åka till klockan sex imorse och S ville åka t-

jag: Va? Klockan sex imorse?

M: Ja. Och S sade att efters-

jag: Ville A åka till klockan sex imorse?

M: Mm. Så för att fortsät-

jag: Men! Av alla tider som finns i hela universum!!! Klockan sex imorse?

M: Jag vet fortfarande inte riktigt varför jag berättar det här för dig.

jag: Men alltså. Dinosaurietiden! Renässansen! FRAMTIDEN! Och så — S har rätt. S får bestämma. Det är ju han som har gjort tidsmaskinen. Får jag prata med S?

M: Han ville åka till klockan sex imorse för att då skulle han ta med ritningarna till tidsmaskinen och uppfinna den INNAN S för då skulle HAN få bestämma vart de skulle åka. När.

jag: Jaha. Det var ju rätt smart.

M: Mm. Och då sade jag-

jag: Vänta lite.

M: (väntar lite)

jag: Det var så smart faktiskt så jag ändrar mig. A får bestämm-

M: Charlotte.

jag: Ja.

M: De har uppfunnit en TIDSMASKIN.

jag: Ja! Och A var ju jät-

M: Det kan ju vara så att tidsmaskinen inte fungerar.

jag: Eh…

M: Alltså jag bara nämner det som ett förslag innan du flippar ur helt.

jag: Vadå så ni har inte provat den än?

M: OK.

jag: Jaja. OK då. Jag fattar. Jag fattar att den inte funkar. Men ändå: Det borde kanske vara jag som vabbar när de sysslar med sådant där som tidsmaskiner för du kanske inte riktigt förstår – liksom – ja grammatiken och så. Du vet. IFALL den skulle börja funka.

M: Mm.

jag: Jag skulle lätt välja Renässansen. Eller — hmm. Reformationstiden. Eller en solig söndag i maj.

M: Mm.

jag: Och du skulle förstås välja någon slags medeltid.

M: Jag tror ärligt talat att jag skulle välja –

jag: Ah. Tre minuter sedan.

M: Ja.

jag: Och inte ha berättat om tidsmaskinen.

M: Kanske det.

jag: Men. Tänk om jag hade kommit hem och så hade ni varit på 1500-talet allihopa. Hur tror du att det hade känts?

M: (pregnant tystnad som möjligtvis drar lite åt det ironiska hållet)

jag: För MIG alltså. För MIG hade det inte känts så kul.

M: (pregnant tystnad som möjligtvis drar lite åt det telefonsamtalsavslutande hållet)

 

Random Posts

Loading…

  5 Responses to “Back to the future”

  1. spännande m en tidsmaskin

  2. ”En solig söndag i maj”!! Jag säger bara det. (Du är ganska bäst)

  3. Härlig dialog! Känns att ni känner varandra väl.. 🙂

  4. 🙂

  5. 🙂

    Vilken underbar idé med lapptäcken! Då är Ansgar alltid med dem – precis som han är redan nu.

Sorry, the comment form is closed at this time.