maj 252013
 

Det finns tre bra skäl till att vi nästan aldrig köper lördagsgodis utan gör eget istället. De är: det är färre e-nummer i hemgjort godis – det är billigare – de lär sig bakning. Det finns också ett, ärligt talat, rätt dåligt skäl till att vi tillverkar eget gott: det är förfärligt att handla lördagsgodis till mina barn. Det är detta dåliga skäl som är det riktiga skälet. De där andra sakerna jag sade är till stor del politiskt korrekt retorik för att få det att verka bra.

Att handla lördagsgodis till mina barn när de är med allihopa är lite som att öppna dörren till den hemliga skattkammaren i maharadjans slott, att vördnadsfullt vrida om nyckeln, att mentalt förbereda sig för en estetisk upplevelse av det extrema slaget, och sedan finna att ett tjog extravilda tigrar släpptes in samtidigt som man själv.

Att handla lördagsgodis till mina barn när de inte är med är som att med lupp och stor koncentration studera maharadjans mastodontsmaragd  samtidigt som extravilda tigrar gång på gång attackerar dörren för att ta sig in och fullständigt förgöra en.

Det är så många regler och så stor tidspress att man till sist drabbas av total apati och sedan köper man Djungelvrål till alla och blir avskydd och förtalad i en vecka.

Idag köpte jag lördagsgodis till samtliga barn med bara A med. Det var en helt annan typ av upplevelse.

Det var som att maharadjan misstänkte att man hade onda avsikter och därför hade satt sin mest skräckinjagande vakt på att följa ens minsta rörelser med yttersta noggranhet och samtidigt då och då vråla obegripliga instruktioner som man är tvungen att följa på ett språk man inte behärskar. Samtidigt som de vilda tigrarna sliter ner dörrposterna utanför.

-Mamma E gillar inte geléhallon men bara sådana som inte har något socker och ser ut som båtar- NEJ INTE SÅNA – och S vill bara ha de gula nonstopen för han är allergisk mot grön godisfärg säger han fast NEJ inte det utan de där som smakar äpplen de är han allergisk mot att inte äta och H vill ha lakrits fast hon inte gillar lakrits eftersom vuxna gillar lakrits så vi måste hitta något som ser ut som lakrits men inte är lakrits och samtidigt får det inte vara så gott godis att vi andra vill ha det – ja ta hallonskallarna det blir nog bra- NEJ INTE DEN – den ser inte tillräckligt glad ut. Ta de här. Bra. Mamma jag älskar bara choklad men bara om den smakar liksom lite coolt sådär. Du vet som spindelmannen skulle gilla. NEJ INTE DET! Det här till exempel. Och jag är allergisk mot för lite choklad. Visste du det? Och E vill bara ha rosa godis NEJ hon vill inte ha sånt fattar du väl. Du får ta ur Ahlgrens bilar-lådan men bara de rosa. Och så måste det vara några sådana där med gult strössel på för de gillar alla. Det måste vara exakt fyra stycken och så några extra. Och ingen vill ha de där dumma lakritsstångsgrejerna mamma. LÄGG AV! Och nu skall jag klättra upp till lådan längst upp för det ser ut som att det är något spännande nej NEJ jodå det gick bra jag trillade bara lite med flit och nu vill jag ha lite extra godis eftersom jag är skadad.

Sedan var vi svettiga och cyniska och orkade inte gå tillbaka till lösgodisstället när A kom på ”pappa måste också få godis så han inte känner sig utanför”. Det blev inte glass heller. Men vi hittade ändå något fint till honom.

DSC_0698

Random Posts

Loading…

  5 Responses to “Candy Crush”

  1. Ojoj låter tufft.. Men fint att läsa! Du skriver härligt levande och målande 🙂

  2. Hur överlever man med alla tigrar? Det är väl kärleken. Och humorn.

    Ang prästkärringsemestern: Det enda vi vet är att hon ska vara borta hemifrån i sju veckor. Det är bara berättaren som utgår från att det är semester, alltihop.

  3. Fniss. Håll fast vid det hemgjorda. 🙂 Lösgodis kan verkligen locka fram märkliga sidor hos människor.

  4. Låter jobbigt men härligt berättat förstås.

  5. Snyggt berättat, undrar över reaktionen på mopparna.

Sorry, the comment form is closed at this time.