Det här är min blogg och jag bestämmer. Så jag bestämmer – och jag är medveten om att du kanske inte skulle ha fattat samma beslut, kära läsare – att fokusera än en gång på mina föräldrars bröllopsdag och saker jag skrev till den. Jag skrev om texten till Jag och min far – och sjöng den. Inför folk. Ni slipper höra sången.

Här är min text:

Borta vid piren står mor och min far
En angenäm Erna, en trevliger karl

Det strävsamma paret har nått 45
och såsom safirer det glimmar om dem

Tre barn, fyra länder, en båt ni har kvar
och alla barnbarn – nu har ni det fint, mor och far

En badplats, en båtplats, ett smäktande hav
en sommaridyll som för vår skull finns kvar

När havet vill ropa om äventyrsdag
Tänk att mina barn får detsamma som jag:

Från bryggan i viken går båten så van
på samma vis som då det var jag som var barn.

Vid tallen en glänta, en trygghet, ett bo
för evigt ett hemma där kärlek kan gro

En bredbandsförening, en avloppsfestskväll
ibland åker mamma och är kulturell

och pappa han slipper och då blir han glad
på samma vis som det var då när jag var ett barn

Borta vid piren står mor och min far
en angenäm Erna, en trevliger karl

Tre barn, fyra länder, en båt ni har kvar
och alla barnbarn ni har, mor och far

Cirkeln skall slutas, det har vi kvar,
vi förenas i skålning och ropar: Hurra!