Andras smutsiga hemligheter är mitt dagliga bröd, andras problem är mitt jobb. Jag är deckare, den sortens deckare som har trenchcoat på sommaren och nikotin på själen. Marlowe kallar de mig. ”De” är kompisarna på kontoret, Walker och Wesson. Walker som i Johnny Walker och Wesson som i Smith and Wesson.

Det var fredagseftermiddag, den sortens hetta som dundrar ner mot trottoarerna som en utskällning från en svärmor. Jag och Walker tänkte masa oss därifrån, ta 0ss en lugn hemmakväll, när det knackade på dörren.

En brunett med jagad blick och en frisyr som krossad glas kom in. Hon var klädd som en fembarnsmamma från landet och hennes leende var lika falskt som min avlöningscheck.

-Jag behöver hjälp att hitta min blogg. Den försvinner ibland.

Jag bjöd inte in henne men hon satte hon sig i soffan och bredde ut sina armar.

-Runt lunch, oftast.

-Runt lunch är jag själv så frånvarande jag kan, förklarade jag och tände en tändsticka på skosulan medan hon grävde fram ett kuvert ur en handväska så överlastad att hon hade behövt en till handväska att förvara den i.

-Här är adressen. Ta reda på vart den går när den rymmer, vad den gör och hur jag skall få den tillbaka.

-Tjugo dollar om dagen plus utgifter, sade jag och tog emot och kuvertet. Walker suckade ljudligt i sitt hörn. Det skulle inte bli en lugn hemmakväll.

-Lunch, sade hon, eller kanske snarare mitt på dagen. Jag har ingen aning om varför just den tidpunkten.

-There ain’t no free lunches, sade jag. Hon satte på sig handskarna och hatten och var en silhuett på andra sidan vår smutsiga fönsterdörr.

Jag  hängde ”Stängt”-skylten på dörren, tog med mig Wesson, som kunde hjälpa mig ur trassel, och Walker, som kunde hjälpa mig in i trassel, och gav mig av.

Jag hade ingen aning om var jag skulle börja leta men för tjugo dollar om dagen var jag beredd att trampa cyberrymdens smutsigaste bakgator så länge det krävdes.