Kapitel 2: Riddarfalken av Maltas gäckande skugga


Detta har hänt: Noir-detektiven Marlowe får ett upprag av Charlotte, vars blogg försvinner vid lunchtid varje dag och bara lämnar efter sig ett skumt felmeddelande. För 20 dollar om dagen skall Marlowe ta reda på vad bloggen gör. Marlowe tar kontorskompisarna (Johnny) Walker och (Smith&) Wesson och ger sig ut. 

Det regnade på trottoarerna, ett regn obevekligt som en inkasserare. Jag hade inga ledtrådar men jag hade adressen som bruden med splitterglashåret hade gett mig. Jag hade fått en del att tänka på.

En blogg som levde i familjetristessen. En blogg som kanske längtade ut, ville få lite action. När jag anlände till adressen lade jag omedelbart märke till små vita fyrkanter som små papperslappar längst ner. En del innehöll siffror, alla innehöll ord.  Jag övervägde om det fanns någon ledtråd bland de små fyrkanterna. Wesson höll vakt mot inkräktare, jag bläddrade. Walker knuffade till mig med en antydan. Walker snackar inte mycket men han inspirerar på sitt sätt.

-Högerspalten. Halvvägs upp. Under etikettmolnet.

-Du har rätt, grabben, sade jag. Bloglovin. Där alla bloggarna hänger. Där man alltid kan hitta de senaste uppdateringarna. Walker såg nöjd ut och korkade igen.

Vi drog dit. Classy ställe. Bloglovin är som en pub för de coola kidsen. Där kan man få mer än sprit, de har sanningar på menyn också.

Bartendern heter Lola. Hon är så iskall att vodkan kyls bara hon kommer in i rummet. När jag närmade mig baren log hon med vässade tänder.

-Du skall ha whisky. Det var inte en fråga, det var en absolution, och Lola var den sortens prelat som får lägga händerna på mig precis när som helst. Jag drack först och frågade sedan.

-Har du sett en blogg som heter Ansgars syskon? Hennes ögonbryn höjdes, hennes ansikte gick från att vara uttryckslöst till att bli så uttryckslöst att det fick lik som legat tre dagar i vattnet att se animerade ut.

Sedan gjorde hon något oväntat: Hon stängde stället, slängde ut alla besökare. Jag försökte gå in igen men möttes bara av samma kallsinniga textrad som Ansgars syskon uppvisade när bloggen rymde. Jag förstod att Lola visste något, och att det var något stort. Men att hitta en bartender som stängt ner sin bar är som att leta efter en ärlig polis i New York.

Jag tittade på Walker. Walker tittade på mig. Vi drog ut bakgatorna igen.


3 svar till “Kapitel 2: Riddarfalken av Maltas gäckande skugga”