Dec 242013
 

E fick pedagogiska paket. Hon fick böcker. Bra böcker. Hon fick två filmer som hon gärna vill se. Hon fick godis. Lego. Stor-plusplus. Hon fick dockor. Ett spel.

Men.

Det enda som räknas är en liten fånig rosa plaststav som kostade 19:90 på Ica Maxi.

För det är nämligen – så går det när man har Harry Potter-frälsta storasyskon – en trollstav. Den har till och med ett litet fånigt ljud, som för E låter som att hon trollar. Så hon går runt och pekar den på folk och skriker ”Lamslå” för att det är den besvärjelse som hon uppfattat.

Och det är klart. En julklapp som ger en trolleri kanske är den största julklappen ändå. Man kan förändra världen. Trolla rätt det som är fel. Det är ju inte utan att man skulle vilja kunna göra det denna heliga natt. Fixa alla dåliga saker i världen.

E använder sin trollstav till en enda grej. Inte att lamslå folk, för hon vet inte vad det ordet betyder riktigt, det är mest en trollformel som låter cool. Nej. Hon har en annan trollkonst för sig: hon förvandlar alla (människor, katter, julgranar, hunden, dockorna, sin säng) till rosa.

Och jag frågar er: är det ett rimligt användande av universal makt att ändra på det som är fel?

Nej.

Alltså jag vet att det inte funkar. Jag är inte dum.

Men hon tror ju att det funkar, att hon i princip är allsmäktig nu.

Och hon ändrar så att saker blir rosa.

Allvarligt. Så får man väl inte göra? Jag menar: folk lider. Folk är sjuka. Har ont. Det finns krig. Det finns fattigdom. Det finns rasism. Förtryck. Övergrepp. Våldsamheter. Och hon väljer att göra saker rosa.

M:s teori är att hon vet om sitt treåringshumör och vill ändra på det, se världen, så att säga, genom rosenfärgade glasögon. Och därför försöker ändra allt i hela världen till rosa. Och det är klart. När man tänker på det där treåringshumöret kan man ju ganska snart inse att man får vara glad att hon inte använder sina krafter till något ondare än detta.

Så egentligen kanske hon är klokare än jag tänkt mig.

Egentligen kanske hon vet att hon bara är allsmäktig ur sin egen, högst begränsade, synvinkel.

Den sortens allsmäktighet som vi alla har med andra ord.

Jag kan bara styra hur jag ser på omvärlden, vilka färger jag målar min omgivning i. Och det bästa sättet att börja förändra och förbättra världen kanske är att ändra på det jag kan, sättet jag ser det på.

Som Grinchen, i den berättelse jag följt under min julkalender.

Någonting i julfirandet grep tag i honom, och fick honom att inse att han kunde byta synsätt.

Och någonting i E:s jul grep tag i henne, och fick henne att påminna oss alla om att vi kanske behöver byta synsätt ibland.

I det sammanhanget kanske det nästan är lite fint att det inte var en av de stora och fina leksakerna som ändrade allt, utan att en liten bit billig plast kan ändra världen. Precis så där som världen skall ändras, i julens tid.

En liten bit plast och en liten smula storhetsvansinne, alltså.

God jul kära bloggläsare.2013-12-24 19.08.00

And the minute his heart didn’t feel quite so tight,
He whizzed with his load through the bright morning light
And he brought back the toys, and the food for the feast!
And he…HE HIMSELF…! the Grinch carved the roast beef.

Random Posts

Loading…

  3 Responses to “Lucka 24”

  1. God Jul!

  2. La vie en rose – det är väl en bra början, i alla fall. Åtminstone borde rasismen tackla av när vi alla är godisrosa… Eller tänker jag alltför optimistiskt, som vanligt? God jul, hela kära familjen!

Sorry, the comment form is closed at this time.