Jodå.

Så att.

Min mans stora mål för helgen är att det skall snöa.

Ja.

JA!

Han hoppas att det skall snöa på alla de små tussilagosarna och det lilla fina gräset och de små knopparna som vågat sticka upp i olika små rabatter.

Och.

Dessutom.

Han hoppas att det skall snöa i helgen för att annars får inte traktorn öva sig på att ploga snö.

Och det är ju jättebra att just traktorn får öva sig på att ploga snö, ifall det… ja, ni vet.

Skulle SNÖA.

Någon gång.

Så han hoppas att det skall snöa, ifall det skulle snöa någon gång.

Liksom.

Som sann logiker garvar jag åt honom och påpekar att det är mer filosofiskt korrekt – en stringentare logik – att helt enkelt, en gång för alla, hoppas att det inte snöar alls.

Och sedan kräver jag champagne och röda rosor som kompensation för den bristande logiska förmågan.

Någon himla ordning får det vara.

Om det ändå skulle snöa i helgen är det så klart hans fel. Då räcker inte champagne och rosor, inte ens röda. Då krävs det faktiskt en helt ny strumpsorteringsmöbel.