Liseberg har en ny åkattraktion i år – Helix. Den är remarkabel på väldigt många sätt. Lite kort information om den:

Längdgräns: 130 cm

Tillverkare: Mack Rides

Åktid: ca 2 min

Höjdskillnad: 52 m

Banans längd: 1 381 m

G-krafter: 4,3 G

Tyngdlöshet: 3 gånger

Inversioner (upp och ner): 7 gånger

Topphastighet: 100 km/h

Längdgränsen för att få åka är alltså 130 cm, fattar ni? Idag mätte A till sin stora glädje, för första gången på Liseberg, över 130 cm. Bildbevis:

Så.

Vi började med Flume Ride, Kållorado, Kaninresan och Högspänningen. Barnen, som är mycket modigare än vad jag är, åkte Balder och Rabalder och Lisebergsbanan och H åkte Kanonen med sin morfar, som tack och lov är mycket modigare än vad jag är. 

Och när det gäller Helix.

Tja.

När det gäller Helix.

Alltså den verkar ju spännande. Och de verkar ha lagt ner väldigt mycket tid på den. Arbetat hårt och tänkte innovativt och allt sådant där. Vem är jag, en enkel humanist, att ens börja förstå den typ av intelligens som klarar av att  kreera idéer som att ha två accelerationspunkter som använder sig av linjär synkron accelerationsteknik.

Så jag menar det verkar ju väldigt vederhäftigt allt det där.

Och kön till Helix är lovande lång och ringlande.

Och de skriker väldigt övertygande i kurvorna och de sju (SJU) tillfällen när de åker upp och ner i Helix. Och nämnde jag att man blir tyngdlös tre gånger under resan? Och att den kommer upp i 4.3 G-krafter?

Och det är ju jätteroligt tycker jag att de satsar så hårt på nya nöjesidéer på Liseberg.

Men nä. Vi åkte inte.

Det kändes liksom… onödigt. Och, ja, ni vet…

De hade ju genrep inför Lotta på Liseberg också, och övade att sjunga ”Does your mother know” med den stjärnspäckade gästartistlistan Oscar Zia, Linus Svenning, Shirley Clamp med flera, och jag sjöng med, och då drabbades H av sådana akuta skämmighetskänslor att hon helt sonika gick.

Hon såg alltså sin mors sjungande som en så pinsam livsskändning att hon var tvungen att gå. När det var allsång.

Hon var helt enkelt tvungen att gå därifrån, rödkindad och vred.

Så. Ni vet. Vi åkte inte Helix.

Hur många G-krafter Helix än har hade den inte haft en chans i konkurrens med så underbar underhållning som en moders-generad elvaåring.

Roligare än Helix.