A går omkring med en viktig min och ett förstoringsglas.

jag: Vad gör du för spännande?

A: Jag samlar på julklappstips.

jag: Med ett förstoringsglas.

A: Ja.

jag: Vill du ha jättesmå saker?

A: Nej.

jag: Vill du ha detektivsaker?

A: Nej! Jag har ju superkrafter.

jag: Varför har du ett förstoringsglas då?

A: Jag letar efter tips.

jag: Tips på vad du vill ha i julklapp?

A: Nej!

jag: Men ändå julklappstips.

A: Ja!

jag: Jag ger upp.

A: Ge inte upp! Mamma! Man skall aldrig ge upp.

jag: Men berätta då.

A: Jag samlar på tips om vad vi kan GE BORT för julklappar. Till de fattiga barnen.

jag: Fint.

A: Ja.

jag: Jag gillar att du tänker på de fattiga barnen.

A: För att de har inte så mycket saker så de kan få saker av oss.

jag: Men förstoringsglaset?

A: Det är inte så lätt. Man ser saker i sitt rum och så tänker man inte på dem. För man ser dem varje dag.

jag: Ah. Fint.

A: Ja.

jag: Så. Vad har du hittat då?

A: S:s gamla legoborg. S:s gamla böcker. S:s gamla gosedjur. Och S:s ficklampa.

jag: Jag tycker mig se ett tema i de här sakerna.

A: Ja! Det är sådant som alla barn vill ha.

jag: Men S då?

A: Han älskar ju att ge bort saker. Han är så god.

jag: Har du frågat honom?

A: (tittar på mig som om det han just hade tänkt säga ar onödigt att säga)

jag: Så du har inte frågat honom?

A: Då kommer han ju inte att vilja!

jag: Men… öh… då vill han ju förmodligen inte ge bort dem.

A: Men du FATTAR ju inget.

jag: …nä…

A: Han vill ju ge bort dem egentligen. I allmänhet.

jag: Bara inte just de här specifika sakerna.

A: Exakt.

jag: Utan du tänker att han kommer att bli glad att han har gett bort sina grejer – att DU har gett bort hans grejer – bara så länge han inte vet att han har gett bort dem.

A: Precis!

jag: Hm.

A: Det är som att betala skatt.

jag: Kanske inte exakt som att betala skatt.

A: Jo men ens grejer går till goda saker utan att man kanske själv har valt det.  Är det inte så med skatt?

jag: Hmm.

A: Och nu har jag en jättebra idé.

jag: O… K…

A: Jag säger till S att jag har hittat en SKATT i hans rum. Och så frågar jag om han blir glad.

jag: Och sedan om han säger ja så ger du bort hans prylar.

A: Ja!

jag: Diaboliskt.

A: Jag tror att jag skall bli en sådan där skattemänniska när jag blir stor.

jag: Det låter plötsligt som att du har det rätta sinnelaget för det.

A: Mamma. Den där mobilen du har där.

jag: … Ja…

A: Gillar du verkligen den? Eller tycker du mer om de fattiga barnen som svälter och inte har något roligt alls i världen annat än att kanske spela Angry Birds på en mobil som de har fått i julklapp?

jag: OK. Nu blir jag riktigt rädd.