Ja, jag ligger möjligen efter lite grann med bloggen. Förlåt. Men vi har haft städhelg. Och ni vet ju hur det blir.

Det är väldigt bra om man städar inför julen, nämligen, så att inte alla de där tomtarna skall behöva jobba ihjäl sig när de dyker upp i stugan. Jag menar, de har ju också mycket med all gröt att äta och allt det där jobbiga jobbet med att stå och se dekorativa ut och sådana grejer. De hinner tydligen inte städa i år heller.

Så det har vi gjort.

Varenda matta har tagits ut och piskats och varenda bokhylla har blivit rengjord under. Vårt piano står nu och gläder sig åt att det inte bara är skinande rent på alla sina ytor utan att även kanten på listen bakom pianot är helt – på molekylnivå –  fri från damm.

Vår diskmaskin är grundligt dammad. På ovansidan. Du vet, den där sidan på diskmaskinen som är längst upp på diskmaskinen men instucken under diskbänken, som man aldrig ser. Den är dammad nu.

Och just ja, M lyfte upp tvättmaskinen och dammsög under den. Med flera av dammsugarens olika små attiraljer.

Min uppgift var den gamla vanliga:  att hålla mig ur vägen och låta ”dem som vill och kan städa städa”.

Och jag måste säga att jag lyckades väldigt bra med min uppgift. Barnen också. Vi är väldigt, väldigt bra på att inte städa. Såg tre Harry Potter-filmer på två språk. Det var kul.

Så man kan säga att alla är väldigt nöjda nu.

Och upplandsmyllan ner till frostfritt djup under vårt garage är genomgrävd och desinficerad och pedantiskt putsad, sandkorn för sandkorn. Jodå. Och om just den lilla detaljen kanske eventuellt inte skulle vara alldeles totalt bokstavligen genomsann,  så känns den iallafall väldigt sann.

Then the last thing he took was the log for their fire.
On their walls he left nothing but hooks, and some wire.