Att ha en åttaåring skiljer sig markant från att ha till exempel en sjuåring och en femåring. Hon är så sofistikerad, så världsvan, så duktig på att veta hur olika situationer skall hanteras. Ibland glömmer man att hon faktiskt bara är tretton månader äldre än vår kära sjuåring. Men ibland blir man påmind om det. Som idag, när vi kommit hem efter skolan.
-Mamma, de svor på Melodifestivalen. Och LJÖG.
Jag suckade invärtes. Mina barn är väldigt, väldigt upprörda över att det förekom svordomar i Melodifestivalen. Väldigt, väldigt, väldigt upprörda. Särskilt S, vars favorituttryck är ”fackjo”, uppvisade en moralisk upprördhet som gränsade till den som man kunde förvänta sig hos en militant blåhårig överklassamerikan från ”Christian Right”. Men även H har visat en kraftfull polemik mot dessa fula ord i TV. ”Barn lyssnar faktiskt!” förkunnade hon högljutt.
Men lögnerna var en ny anklagelse. Jag frågade hur de hade ljugit.
-Jo, det var i en sång. När de sjöng att man kunde få en present. Och så var det Sean Banans rumpa. Det var väl ingen present som nån vettig människa vill ha.
Här ljög SVT för dig!
Ett svar till “Den ovälkomna gåvan”
Jag hade gärna velat ha den presenten….;)